Läkemedelsbehandling vid demens: vilka alternativ finns?

Demens är en progressiv sjukdom som idag inte går att bota. Det finns dock flera läkemedel som kan lindra symtomen och i vissa fall bromsa sjukdomsförloppet. Behandlingen sker alltid under ledning av vårdpersonal och anpassas efter patientens sjukdomsstadium och symtbild.

NMDA-receptorantagonister

NMDA-blockerare, exempelvis memantin (Namenda), hämmar den överstimulering av NMDA-receptorer som glutamat orsakar – en process som kopplats till dysfunktion och död hos nervceller. Dessa läkemedel ordineras främst vid måttlig till svår Alzheimers sjukdom och kan hjälpa till att bibehålla kognitiv förmåga samt minska beteendesymtom.

Kolinesterashämmare (AChE-hämmare)

Kolinesterashämmare saktar ner nedbrytningen av acetylkolin, en signalsubstans som är avgörande för minne och inlärning. Till denna grupp hör donepezil (Aricept), galantamin (Reminyl) och rivastigmin (Exelon). De används vanligen vid lindrig till måttlig Alzheimers sjukdom och kan kombineras med NMDA-antagonister för en förstärkt effekt.

Antipsykotiska läkemedel

Vid agitation, aggression eller psykos kan antipsykotika övervägas. Vanliga preparat är haloperidol (Haldol), risperidon (Risperdal), olanzapin (Zyprexa) och kvetiapin (Seroquel). På grund av risken för biverkningar brukar dessa läkemedel ges i lägsta möjliga effektiva dos och under kortast möjliga tid.

Antidepressiva läkemedel

Depression är vanligt förekommande hos personer med demens. Selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) och tricykliska antidepressiva kan förbättra stämningen och har ofta även en lugnande effekt som underlättar sömnen. Regelbunden uppföljning av biverkningar och läkemedelsinteraktioner är avgörande.

Läkemedel mot ångest

Lindrig till måttlig ångest kan behandlas med preparat som buspiron (Buspar). Dessa läkemedel kan minska oro och rastlöshet samt förbättra livskvaliteten när de används under noggrann medicinsk övervakning.

Samtliga läkemedelsbehandlingar bör individualiseras och utvärderas regelbundet av ansvarig läkare, med hänsyn till effekt, biverkningsprofil och patientens övergripande hälsotillstånd. Kombinationen av medicinsk behandling, anpassad omvårdnad och livsstilsfaktorer ger ofta bäst resultat för personens välbefinnande.