Enligt Mayo Clinic är hyperkalcemi ett tillstånd där kalciumnivån i blodet ligger över det normala. Även om kalcium är nödvändigt för benbildning kan förhöjda nivåer störa den normala hormonutsöndringen samt hjärnans och nervsystemets funktioner. National Institutes of Health (NIH) uppger att differentialdiagnosen vid hyperkalcemi omfattar mer än två dussin olika tillstånd. Eftersom primär hyperparatyreos och cancer står för upp till 90 procent av alla fall av hyperkalcemi kan optimal behandling dock uppnås genom att fokusera på dessa två huvudområden. Vid differentialdiagnostik beaktas alla möjliga orsaker, med de vanligaste först.
Den vanligaste orsaken till hyperkalcemi är överaktivitet i minst en av de fyra bisköldkörtlarna (primär hyperparatyreos). Dessa körtlar reglerar kalciumbalansen i kroppen. Kvinnor efter menopaus är särskilt benägna att utveckla hyperkalcemi på grund av överaktiva bisköldkörtlar.
Vissa cancerformer, särskilt lungcancer och bröstcancer, kan öka risken för att utveckla hyperkalcemi. En del maligna tumörer bildar ett protein som efterliknar parathormon, vilket stimulerar frisättningen av kalcium från skelettet ut i blodet.
Vissa sjukdomar, som tuberkulos (en infektionssjukdom i lungorna) och sarkoidos (en inflammatorisk sjukdom), kan leda till hyperkalcemi. Dessa tillstånd orsakar inflammation till följd av vävnadsskada så kallade granulom och kan ge upphov till onormalt höga nivåer av vitamin D, vilket i sin tur kan utlösa hyperkalcemi.
Vissa läkemedel, exempelvis litium, kan öka utsöndringen av parathormon och därmed orsaka hyperkalcemi. Tiaziddiuretika kan leda till förhöjda kalciumnivåer i blodet genom att minska mängden kalcium som utsöndras via urinen.
Intag av mycket stora doser kalcium- eller vitamintillskott under en längre tid kan också leda till övernormala kalciumnivåer i blodet.
Ibland finns få eller inga tecken alls på hyperkalcemi, medan symtomen i andra fall kan vara tydliga och allvarliga. Vanliga symtom är förstoppning, förvirring, täta urinträngningar och kraftig törst.
Andra tecken på hyperkalcemi inkluderar muskelvärk och muskelsvagheter, trötthet samt buksmärtor.
Differentialdiagnostik vid hyperkalcemi innefattar insamling av patientens och familjens sjukdomshistoria, en genomgång av symtomen samt undersökningar och tester som lungröntgen, datortomografi (CT), magnetresonanstomografi (MRI) och mammografi. Dessa diagnostiska verktyg kan hjälpa till att avgöra om lungcancer, bröstcancer, andra maligna tumörer eller sjukdomar föreligger. Differentialdiagnostik är i grunden en uteslutningsprocess där de mest troliga orsakerna testas först.
Behandlingen av hyperkalcemi varierar beroende på hur höga kalciumnivåerna är och vad som orsakat förhöjningen. Läkemedlet furosemid, kanske mer känt under namnet Lasix, hämmar återabsorptionen av kalcium i njurarna och ökar urinproduktionen.
Fosfattabletter kan sänka höga kalciumnivåer som orsakas av fosfatbrist. Antiinflammatoriska läkemedel, såsom kortikosteroider, är effektiva vid vissa cancerformer och vid toxiska nivåer av vitamin D.
Primär hyperparatyreos behandlas oftast genom kirurgiskt borttagande av en eller flera bisköldkörtlar samt eventuell vävnad som producerar ett överskott av hormonet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online