Vilka är orsakerna till icke-bakteriell epididymit?

Epididymit är en inflammation i bitestikeln – den spiralformade kanal som sitter på baksidan av varje testikel och har till uppgift att lagra och transportera spermier. Tillståndet orsakas oftast av en bakteriell infektion, men det finns flera andra faktorer som kan ligga bakom besvären. Nedan går vi igenom de vanligaste orsakerna till icke-bakteriell epididymit samt vilka symtom som kännetecknar tillståndet.

Amiodaron

Enligt Mayo Clinic kan patienter som behandlas med hjärtmedicinen amiodaron, ett så kallat antiarytmiskt läkemedel, utveckla inflammation i bitestikeln. Detta är en ovanlig men känd biverkning av läkemedlet, och besvären brukar ofta lindras efter dosjustering i samråd med läkare.

Tillbakaflytande urin

Så kallad kemisk epididymit kan uppstå när urin flyter baklänges från urinröret in i bitestikeln. Detta kan bland annat bero på kraftig ansträngning eller tunga lyft. Urinens kemiska sammansättning irriterar då vävnaden och utlöser en inflammation utan att någon bakterie är inblandad.

Svampinfektion

Epididymit kan även utvecklas till följd av en svampinfektion i urinvägarna, prostatan eller i ett annat område i närheten av testiklarna. Infektionen kan sprida sig till bitestikeln och där orsaka inflammation och smärta.

Förstorad prostata

Män med förstorad prostata löper större risk att drabbas av epididymit. En förstoring av prostatan kan nämligen påverka urinflödet och öka risken för att urin tränger bakåt mot bitestiklarna, vilket kan bidra till irritation och inflammation.

Vanliga symtom

Epididymit kan ge upphov till en öm, varm eller rodnad pung, smärta i testiklarna samt smärta i samband med urinering. Män med tillståndet kan också uppleva obehag eller smärta under samlaget. I vissa fall kan feber och svullnad i pungen tillkomma.

När bör man söka vård?

Kontakta vården om du får smärta, svullnad eller rodnad i pungen, särskilt om besvären kommer plötsligt eller förvärras. En läkare kan ställa diagnos genom kroppsundersökning, urinprov och vid behov bilddiagnostik, och kan sedan rekommendera rätt behandling – exempelvis smärtlindring, vila och undvikande av tunga lyft.