Enligt University of Pennsylvania är myom en vanlig form av onormal tillväxt i livmodern och den vanligaste orsaken till att kvinnor i USA genomgår hysterektomi, det vill säga borttagning av livmodern. Myomens utveckling tros påverkas av kroppens östrogennivåer. Östrogenproduktionen startar när kvinnan får sin första menstruation, når sin topp i 30-årsåldern och blir nästan obefintlig efter menopaus, såvida inte hormonbehandling används.
Myom kan vara så små som ett äppelkärna eller lika stora som en hel melon, och de är nästan alltid godartade. De flesta myom orsakar aldrig några besvär – operation behövs endast när symtomen blir svåra.
Även om myom ofta försvinner av sig själva med åldern räcker det ibland inte med enbart regelbunden övervakning, utan då krävs ytterligare behandling. Behovet av behandling avgörs oftast av hur svåra symtomen är. Svåra symtom kan bland annat vara:
Det finns fem olika kirurgiska alternativ för att behandla myom:
Myomektomi är det bästa kirurgiska alternativet för kvinnor som önskar barn efter behandlingen, eftersom livmodern bevaras. I värsta fall kan kvinnan behöva föda genom kejsarsnitt. Ingreppet kan antingen vara en större operation via bukväggen eller utföras vaginalt med hjälp av endoskopiska instrument. Vilken metod som väljs beror på myomens storlek och placering.
Hysterektomi är det enda garanterade sättet att helt bli av med myom utan risk för återfall, eftersom hela livmodern tas bort. Beslutet måste dock övervägas noggrant, och om patienten vill ha barn kan andra kirurgiska alternativ behöva utforskas. Det är även möjligt att ta bort äggstockarna och livmoderhalsen samtidigt, men detta rekommenderas inte om det inte bedöms absolut nödvändigt. Operationen kan utföras vaginalt om myomen är små, eller via bukväggen vid större tillväxter. Av alla behandlingsalternativ har hysterektomi den längsta återhämtningstiden.
Endometrieablation utförs vanligen inom öppenvården och innebär att livmoderslemhinnan förstörs med värme eller andra metoder för att kontrollera kraftiga blödningar. Det finns flera olika tekniker, exempelvis kokande vatten, laser, trådslingor, elektrisk ström, mikrovågor och frysning. Komplikationer är extremt ovanliga, och återhämtningen är snabb och relativt smärtfri. Cirka 50 procent av kvinnorna som genomgår ingreppet slutar menstruera helt, medan tre av tio får betydligt lättare blödningar. Liksom efter hysterektomi är graviditet inte möjlig efteråt.
Myolys är den enklaste och kanske mest minimalinvasiva metoden. Tekniken går ut på att en nål förs in direkt i myomet med hjälp av ett laparoskop. Därefter leds elektrisk ström eller ett frysningsmedel genom nålen in i myomet för att förstöra tillväxten.
Det sista kirurgiska alternativet kallas embolisering av livmodermyom (UFE) eller embolisering av livmoderartären (UAE). Metoden passar bäst för kvinnor vars myom orsakar kraftiga blödningar eller tryck mot blåsa eller ändtarm, och som varken vill genomgå hysterektomi eller ha fler barn. Med hjälp av ett laparoskop lokaliserar läkaren blodförsörjningen till varje myom. Därefter injiceras en tunn plast- eller gelpartikel i blodkärlen för att blockera blodtillförseln till tillväxten. Ingripet kan utföras inom öppenvården eller med kortare sjukhusvistelse och ger få komplikationer. Studier visar dessutom att myom sällan återkommer efter denna typ av behandling.
Prognosen för kvinnor med besvär av myom beror på vilken behandling som väljs. För de flesta kvinnor orsakar myom inga problem alls, och de försvinner ofta av sig själva med tiden. De brukar inte hindra någon från att leva ett normalt och gott liv. I de sällsynta fall då myom faktiskt skapar besvär påverkar valet av behandlingsmetod prognosen när det gäller risken för återfall.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online