Den primära undersökningen är det första steget för att omedelbart identifiera och behandla livshotande tillstånd. Genom en strukturerad serie av observationer kan vårdpersonal bedöma patientens tillstånd samtidigt som vården pågår, vilket förhindrar ytterligare komplikationer. Metoden används oftast av ambulans- och sjukhuspersonal, men även personer utan medicinsk utbildning kan tillämpa en förenklad version för att hjälpa skadade.
Vårdgivare kontrollerar först patientens luftvägar för att avgöra om personen andas, innan de går vidare till att undersöka skador, blödningar, blåmärken och annat fysiskt trauma. Därefter kontrolleras pulsen och man letar efter tecken på inre blödningar eller andra skador som kännetecknas av svullnad, ömhet eller stelhet. När patientens medvetandegrad har fastställts genomförs en mer grundlig undersökning för att upptäcka dolda eller mindre uppenbara skador. I varje skede ges den behandling som krävs.
Olika akronymer används som minnesregler för att säkerställa att vårdgivaren genomför en noggrann undersökning från huvud till tå. Den mest kända är ABC, som står för kontroll av luftvägar (Airway), andning (Breathing) och cirkulation respektive puls (Circulation). Till detta kommer DEF: att bedöma om patienten har neurologiska skador (Disability), exponera och granska kroppen (Exposure) samt genomföra en fullständig undersökning. Andra vanliga akronymer är AVPU, en påminnelse om att fastställa patientens medvetandegrad, och DCAP-BTLS, som används vid den fysiska inspektionen av kroppen.
Även om den fysiska undersökningen är avgörande bör vårdgivaren samla in så mycket kompletterande information som möjligt. Ställ frågor till medvetna patienter om besvär, smärta och andra symtom, samt om sjukdomshistoria, aktuella läkemedel och allergier. Leta efter medicinska larmarmband eller larmhalsband, läkemedelsförpackningar i närheten eller andra ledtrådar. Är patienten medvetslös eller svarar inte kan anhöriga eller vittnen tillfrågas.
Den största fördelen med den primära undersökningen är att sår och andra problem åtgärdas snabbt, vilket kan förhindra ytterligare skador. Ett av de första stegen är att säkerställa att platsen är trygg, så att varken patienten eller vårdgivaren utsätts för fara. Personer utan medicinsk utbildning kan dessutom använda metoden för att ge värdefull information till yrkespersonal när den anländer till platsen.
Trots att den primära undersökningen syftar till att diagnostisera och behandla så många problem som möjligt på kort tid kan genvägar tas i akuta situationer – exempelvis genom att först immobilisera patienten och därefter endast följa stegen A, B, C och D. Det är också viktigt att komma ihåg att den primära undersökningen inte är det sista steget före en fullständig diagnos, utan ett förberedande led som följs av den sekundära undersökningen och en komplett medicinsk bedömning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online