Levern är ett av kroppens viktigaste filtreringsorgan. Utan en fungerande lever skulle gifter ansamlas i kroppen och livet inte kunna upprätthållas. Leverskador kan uppstå till följd av infektioner som hepatit B eller C, undernäring, överdosering eller långvarig användning av vissa läkemedel, ärftliga sjukdomar som hemokromatos (där kroppen tar upp för mycket järn från kosten) samt överdriven alkoholkonsumtion. Även vissa giftiga vildsvampar kan orsaka allvarliga leverskador vid förtäring.
Levern ligger ovanför magsäcken, tarmarna och höger njure, strax under mellangärdet. En frisk lever producerar galla, som hjälper till att bryta ner fetter i tarmarna och samtidigt transporterar bort avfallsämnen. Organet bildar också kolesterol och specialiserade proteiner som fraktar fett genom kroppen, reglerar aminosyrorna i blodet, producerar blodproteiner och omvandlar överskott av glukos till glykogen som lagras som energireserv. Dessutom reglerar levern blodets koagulering, lagrar järn, omvandlar ammoniak till urea (en viktig beståndsdel i urinen), renar blodet från farliga toxiner och läkemedelsrester, avlägsnar bakterier och tillverkar ämnen som stärker immunförsvaret.
Det första stadiet av leverskada är inflammation. Typiska tecken är ömhet och en förstorad lever. En inflammerad lever behöver inte nödvändigtvis ge upphov till smärta, men om inflammationen får fortgå utan behandling uppstår bestående skador. Uppmärksammas och behandlas inflammationen i tid kan permanenta skador dock helt undvikas.
Fibros är det andra stadiet av leverskada och utvecklas när en inflammerad lever lämnas obehandlad. I takt med att inflammationen fortsätter ersätts allt mer av den friska levervävnaden med ärrvävnad, vilket gradvis försämrar leverns funktion. Ärrvävnaden blockerar det normala blodflödet genom organet, vilket tvingar de återstående friska delarna att arbeta allt hårdare. Detta stadium kallas fibros, det vill säga att frisk vävnad ersätts med fibrös bindväv. Behandlas fibrosen i detta skede har levern trots befintliga skador fortfarande en god förmåga att reparera sig själv över tid.
Skrumplever är det tredje stadiet av leverskada och uppkommer när en lever med omfattande fibros inte behandlas. Vid cirros är ärrbildningen så utbredd att levern inte längre kan läka sig själv. Vanliga symtom är vätskeansamling i benen och buken, intensiv klåda, gulsot (gulaktig hud och ögonvitor), lättbildade blåmärken, ökad blödningsbenägenhet, synligt utvidgade blodkärl, typ 2-diabetes samt problem med koncentration, sömn och andra mentala funktioner.
Det sista och allvarligaste stadiet av leverskada är leversvikt. Tillståndet kräver i regel en akut levertransplantation för att patienten ska överleva. De första symtomen är ofta diarré, trötthet och nedsatt aptit. Med tiden blir symtomen allt svårare och kan innefatta extrem dåsighet, förvirring, desorientering, koma och i slutändan döden. Tidig diagnos och behandling av de tidigare stadierna är därför avgörande för att förebygga livshotande leverskador.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online