Cerebral pares är ett bestående tillstånd som orsakas av att vissa delar av hjärnan inte förmår reglera kroppens rörelser och muskeltonus. De hjärnområden som påverkas hos personer med cerebral pares kan ha förlorat sin normala funktion antingen genom skada eller genom onormal utveckling före födseln. Det finns fem huvudgrupper av spädbarn som löper förhöjd risk att utveckla cerebral pares till följd av denna typ av hjärnskada.
Spädbarn som föds med vissa allvarliga medfödda missbildningar har en ökad risk att utveckla cerebral pares. Dessa missbildningar rör främst nervsystemet – det vill säga hjärnan eller ryggmärgen – men de kan även omfatta missbildningar i skallen eller lungorna, vilka båda kan skada den unga hjärnans utveckling. Missformade skallben kan hindra hjärnan från att växa som den ska, medan lungmissbildningar kan göra att hjärnan inte får tillräckligt med syre.
Vissa typer av högriskförlossningar kan också öka sannolikheten för att ett barn utvecklar cerebral pares. Det gäller bland annat kvinnor som väntar flerlingar samt kvinnor vars Rh-protein inte är förenligt med fostrets. En Rh-inkompatibilitet uppstår när moderns blod saknar ett visst protein – det så kallade Rh-proteinet – medan barnets blod innehåller det. I en sådan situation attackerar moderns antikroppar Rh-proteinerna i barnets blod, vilket minskar mängden syrebärande röda blodkroppar hos fostret. Dessutom kan blodproppsbenägenhet – så kallade trombofiler – hos antingen modern eller barnet höja risken för cerebral pares.
Cerebral pares ansågs tidigare bero uteslutande på komplikationer under själva förlossningen, särskilt om problemet innebar att det nyfödda barnet inte fick tillräckligt med syre. Även om syrebrist vid födseln fortfarande innebär en förhöjd risk, vet man idag att även andra förlossningskomplikationer, exempelvis för tidig födsel, bidrar till en ökad risk att utveckla tillståndet.
Om en gravid kvinna drabbas av en allvarlig infektion, eller utvecklar svåra sköldkörtelrubbningar eller kraftiga anfall under graviditeten, löper det nyfödda barnet större risk att få cerebral pares. Samtliga dessa tillstånd kan orsaka en djupgående störning i tillflödet av näring och syre till det växande fostret, och en sådan störning kan i sin tur leda till onormal hjärnutveckling.
Alla riskfaktorer för cerebral pares uppträder inte före eller under födseln. Spädbarn som utsätts för en allvarlig huvudskada eller trauma som orsakar kraftiga blödningar, eller som leder till en kortare period utan syre, kan också drabbas. Även skador på nervsystemet till följd av en infektion, exempelvis hjärnhinneinflammation, kan medföra en ökad risk för cerebral pares.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online