Kalcinos är ett tillstånd där kalciumkristaller ansamlas i kroppens mjukvävnader. Tillståndet delas in i flera huvudtyper som tros ha olika orsaker och som ger delvis olika symtombilder, även om vissa symtom överlappar. Det finns flera behandlingsalternativ för den som drabbats, men vilken behandling som passar bäst avgörs av hur uttalat tillståndet är hos den enskilda patienten.
Kalciumavlagringar uppstår när stora mängder kalciumfosfatkristaller klumpar ihop sig i kroppen. Avlagringarna kan bildas i i princip alla mjuka vävnader och samlas ofta nära organ, leder eller direkt under huden. De vanligaste platserna är under huden på fingrarna samt i närheten av axlar, knän eller armbågar, men avlagringar kan uppstå var som helst i kroppen.
Knölarna är i början små och mjuka, men hårdnar och växer gradvis med tiden. Beroende på var de sitter kan de ge upphov till en rad olika besvär. Plats, svårighetsgrad och symtom beror i hög grad på vilken typ av kalcinos det rör sig om. Det finns två huvudkategorier: metastatisk och dystrofisk kalcinos.
Metastatisk kalcinos drabbar ofta personer med njursjukdom, överaktiva bisköldkörtlar (vilket ger onormalt höga kalciumvärden i blodet) eller underaktiva bisköldkörtlar (vilket ger onormalt höga fosfatvärden). Patienter med denna form kan utveckla vitaktiga kalciumavlagringar under huden. Spricker huden över en avlagring kan ett vitt, krittliknande flytande material sippra ut.
Vid metastatisk kalcinos kan avlagringar också bildas nära leder, särskilt axelleden. När avlagringen växer till sig kan den orsaka svår smärta och inflammation i området.
Dystrofisk kalcinos beror inte på onormala nivåer av kalcium eller fosfat, utan uppstår i mjukvävnad som nyligen skadats – exempelvis genom en operation, en skada eller vid autoimmuna sjukdomar som ledgångsreumatism (reumatoid artrit). Avlagringarna är ofta helt smärtfria i början, men kan orsaka kraftig smärta och inflammation i takt med att klumparna växer.
Ligger avlagringarna nära ett organ kan de dessutom ge smärta och symtom som är specifika för det organ de trycker emot.
Metastatisk kalcinos kopplas till systemiska hälsoproblem, medan orsakerna bakom dystrofisk kalcinos ännu inte är helt klarlagda. Kvinnor mellan 35 och 65 år diagnosticeras oftare än män, och vissa studier tyder på att ärftliga avvikelser i kroppens fosfatomsättning också kan spela en roll.
Läkemedelsbehandling och kirurgisk borttagning är de två viktigaste behandlingsalternativen för den som har kalciumavlagringar. Ingen av metoderna kan dock hindra nya avlagringar från att bildas i framtiden. Antikoagulerande läkemedel (blodförtunnande medel) kan minska storleken på små avlagringar, medan antiinflammatoriska läkemedel kan lindra smärtan från avlagringar som sitter nära leder.
När avlagringarna blir mycket stora eller hotar ett organs funktion är kirurgisk borttagning den snabbaste och mest effektiva lösningen. Upplever du symtom som tyder på kalciumavlagringar bör du alltid kontakta vården för en korrekt diagnos och individuell behandlingsplan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online