Kolonpolyper är utväxter på slemhinnan i tjocktarmen. De är extremt vanliga, och de flesta som har dem får inga symtom alls. Oftast upptäcks de därför först vid rutinmässiga hälsokontroller. Även om de flesta kolonpolyper är helt ofarliga kan vissa typer utvecklas till cancer. Eftersom polyper nästan alltid kan avlägsnas om de upptäcks i tid, innan de hunnit bli cancerogena, är regelbunden screening av stor betydelse.
Risken för kolonpolyper ökar successivt med åldern. Från 50 års ålder bör du därför undersökas regelbundet. Personer som inte tillhör någon särskild riskgrupp rekommenderas ett avföringstest varje år, en flexibel sigmoideoskopi eller ett dubbelkontrastbariumlavemang var femte år – eller en koloskopi var tionde år.
Vissa personer ärver en benägenhet för tarmcancer. Med genetiska tester kan man avgöra om du tillhör riskgruppen. I så fall bör screeningen påbörjas långt tidigare än vid 50 års ålder, så att polyper kan upptäckas och tas bort innan de utvecklas till cancer. Om din läkare hittar polyper vid den ordinarie kontrollen görs en koloskopi för att lokalisera och avlägsna dem. I samband med detta tas oftast även ett vävnadsprov (biopsi) för att undersöka om polymen innehåller cancerceller.
Polyper som kan utvecklas till cancer kallas adenomatösa polyper, medan godartade polyper benämns hyperplastiska.
De allra flesta polyper kan identifieras och avlägsnas under en koloskopi. Det görs vanligtvis med en trådslinga som skär bort polymen och samtidigt bränner igen såret. Mycket små polyper kan det räcka att bränna bort direkt. Vissa polyper är så små att de inte går att ta bort, men hos patienter som inte ärvt en polypossjukdom är cancerrisken hos dessa mycket låg, även om de skulle innehålla cancerframkallande vävnad.
Koloskopi medför vissa risker, om än extremt sällsynta. Dessa inkluderar perforering av tarmen, blödningar samt biverkningar av de lugnande medel som används vid undersökningen.
Sessila polyper är polyper som fäster mot en större yta av tarmväggen. De är oftast större och plattare än vanliga polyper och medför därför en högre risk att utvecklas till cancer. Ett behandlingsalternativ är kirurgisk borttagning via flera små snitt i bukväggen. När en polyp väl har tagits bort växer den inte tillbaka på samma plats. Däremot ökar risken för att nya polyper bildas i tarmen, vilket gör fortsatt screening avgörande.
De flesta kolonpolyper utvecklas aldrig till cancer, men adenomatösa polyper (adenom) blir mer benägna att bli cancerogena ju större de växer. Eftersom tarmcancer är en av de vanligaste dödsorsakerna i västvärlden är det ovärderligt att hitta och avlägsna polyper innan de hunnit förvandlas. Har du haft adenom bör du genomgå koloskopi var tredje till femte år för att upptäcka nya utväxter i tid. Uppvisar dina polyper redan cancer förändras vården till en behandling för kolorektal cancer.
För personer med familjär adenomatös polypos (FAP) – en ärftlig sjukdom som kraftigt ökar risken för kolorektal cancer – gäller betydligt strängare regler för övervakning. Vid detta tillstånd kan polyper uppstå redan före 20 års ålder. Även om samma polyper hade varit godartade hos en frisk person blir de cancerogena hos en person med FAP. Sjuka utvecklar oftast tarmcancer redan runt 40 års ålder.
Attenuerad familjär adenomatös polypos, en variant av FAP, innebär att cancern debuterar något senare – dock endast tio till femton år senare. En annan variant, autosomalt recessiv familjär adenomatös polypos, är mildare eftersom färre polyper bildas under livet, men cancerbenägenheten finns kvar. Liksom vid alla kolonpolyper ökar förekomsten med åldern.
På grund av det enorma antal polyper som bildas – och den höga risken att de utvecklas till cancer – rekommenderas patienter med FAP ofta att få hela tjocktarmen bortopererad. Ändtarmen kan då kopplas samman med tunntarmen. I många fall stoppar detta utvecklingen av polyper i ändtarmen, men det kan inte garanteras. Den kvarvarande delen av ändtarmen måste därför kontrolleras ungefär tre gånger per år. Kvarstår polyper måste ändtarmen också tas bort. Tunntarmen kopplas då till en öppning i buken, och avföringen leds ut i en påse.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online