Dialys är en medicinsk behandling som används för att efterlikna njurarnas filtreringsfunktion hos patienter med nedsatt eller helt avsaknad njurfunktion. Under de senaste åren har tekniken och metoderna inom dialysområdet utvecklats kraftigt, vilket öppnat många nya möjligheter för de personer som behöver regelbundna dialysbehandlingar.
Njurarna filtrerar blodet och avlägsnar överskottsvätska samt mineraler från kroppen. Utan ett fungerande filtreringssystem dör patienten vanligtvis av komplikationer inom relativt kort tid. Den främsta behandlingsmetoden för dessa patienter kallas dialys. Utan modern dialys skulle personer med sviktande eller helt utslagna njurar i de flesta fall avlida. Dialystekniken fortsätter dessutom att utvecklas, i hopp om att patienter som behöver livslång dialys ska kunna leva ett mer normalt liv.
Idag finns flera olika dialysmetoder. Alla har sina fördelar och riskfaktorer, och vissa kan även kombineras med varandra.
Vid hemodialys leds patientens blod genom en maskin som filtrerar bort samma ämnen och mineraler som njurarna normalt skulle ta hand om.
Peritonealdialys innebär istället att en vätska förs in i bukhålan. Vätskan använder en del av tarmen som filter och avlägsnar det avfall som behöver tas bort. Därefter pumpas vätskan ut ur bukhålan igen.
Hemofiltrering liknar hemodialys eftersom den också använder en filtreringsmaskin. Den stora skillnaden är att metoden bygger på ett nyare filtersystem som visat lovande resultat som ett betydligt bättre sätt att utföra njurarnas arbete.
Tarmdialys är en relativt ny metod där patienten konsumerar stora mängder fibrer. Den bakterietillväxt som då uppstår hjälper till att filtrera onödiga ämnen och hindrar dem från att tas upp av tarmen.
Hemodialys har länge varit standardmetoden inom dialysvården. Dess största fördel är därför att den studerats ingående och att alla dess effekter är välkända inom forskarsamhället. Den största fördelen med peritonealdialys är att den kan utföras i hemmet efter träning, vilket kan ge en något mer normal vardag och större frihet i schemat. Hemofiltrering betraktas som den mest lovande tekniken. Även om den saknar hemodialysens långa dokumentation ser resultaten mycket lovande ut, och metoden kan bli ett betydligt bättre behandlingsalternativ. Den främsta fördelen med tarmdialys är att den är icke-invasiv.
Varje dialysmetod har även sin egen uppsättning risker och komplikationer. Patienter som genomgår hemodialys eller hemofiltrering är ofta begränsade i sitt dagliga liv, eftersom de behöver behandling flera gånger per vecka. Dessutom finns alltid risken att inte ens den bästa filtreringen räcker till, och att patienten trots allt insatser drabbas av sjukdomens komplikationer.
Patienter som söker mindre invasiva alternativ väljer ofta peritonealdialys eller tarmdialys. Nackdelen med båda dessa metoder är att de inte står under samma medicinska kontroll och inte heller är lika effektiva som de direkta blodfiltrerande metoderna. Vid peritonealdialys kan felaktig hantering dessutom orsaka bestående skador.
Den grundläggande utvecklingen av dialystekniken kommer fortsättningsvis att handla om att hitta filtreringsmetoder som inte kräver frekventa, långa och kostsamma besök på dialysklinik. För de flesta patienter är verkligheten dock fortfarande att tekniken inte utvecklats tillräckligt långt för att möjliggöra ett helt normalt liv. Framtiden för dialystekniken är osäker, men många hoppfulla studier pågår, och inom medicinska forskarkretsar finns ett stort hopp om att framtida behandlingar och tekniker helt kan eliminera behovet av dialys.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online