Kalium är livsviktigt för kroppen. Mineralen behövs för att cellmembranen ska fungera normalt, för nervimpulser och för muskelarbete – inklusive hjärtats sammandragningar. Ett lågt kaliumvärde, så kallad hypokalemi, kan ge en rad olika symtom och är i svåra fall livshotande. Även om kalium kommer från kosten är det sällan kostbrist som ligger bakom ett lågt kaliumvärde. De flesta får betydligt mer kalium än de behöver via maten, och överskottet utsöndras med urinen.
En normal koncentration av kalium i blodet ligger vanligen mellan cirka 3,5 och 5,0 mmol per liter. Med hypokalemi menas oftast ett värde under 3,5 mmol/l. Hur uttalad bristen är avgör både vilka symtom som uppstår och hur behandlingen ser ut.
Ett lågt kaliumvärde diagnostiseras med ett blodprov som mäter serumkalium. Provet tas på en vårdcentral, på sjukhus eller hos ett medicinskt laboratorium. En liten mängd venöst blod dras upp i ett rör, och laboratoriepersonalen mäter sedan kaliumnivån. Eftersom många läkemedel kan påverka resultatets tillförlitlighet är det viktigt att berätta för läkaren vilka preparat du använder. Blodprovet tas oftast bara när hypokalemi misstänks utifrån riskfaktorer eller symtom.
De flesta fall av låga kaliumvärden beror på stora vätskeförluster, till exempel kraftig kräkning, diarré eller extremt riklig svettning. Kaliumförlust kan också vara en biverkning av vissa läkemedel, framför allt urindrivande medel (diuretika). Ibland tyder hypokalemi på en underliggande sjukdom, exempelvis svår, oupptäckt diabetes, en tumör i binjuren eller en ovanlig ärftlig åkomma.
Lätt sänkta kaliumvärden ger sällan några symtom, även om blodtrycket kan vara något förhöjt. Vid mer uttalad brist uppstår ofta muskulära besvär som svaghet, kramper, värk, förlamning och ofrivilliga muskelryckningar. Måttlig eller svår hypokalemi kan dessutom försämra hjärtfunktionen, vilket kan ge avvikande EKG-fynd, arytmier och i värsta fall hjärtstillestånd.
Behandlingen fokuserar på två områden: att åtgärda orsaken till kaliumförlusten och att ersätta den förlorade kaliummängden. Insatsen mot orsaken varierar beroende på om ett läkemedel, en allvarlig sjukdom eller en underliggande åkomma ligger bakom. Kaliumpreparat kan ges hemma eller på sjukhus beroende på hur uttalad bristen är. Vid lindrig till måttlig hypokalemi ordineras oftast kalium via munnen – ofta som en vit vätska som blandas i juice eller annan dryck för att maskera smaken. Vid svår hypokalemi krävs dropp (intravenös behandling), som alltid ges på sjukhus medan patientens hjärtrytm övervakas kontinuerligt.
Låga kaliumvärden kan vara dödliga. Har du nedsatt njurfunktion, dåligt kontrollerad diabetes eller använder läkemedel som kan orsaka kaliumförlust är det viktigt att regelbundet ta blodprover för att övervaka serumkaliumet. Läkaren kan också vilja kontrollera dina kaliumnivåer om du nyligen haft kraftig kräkning eller diarré, eller om du har en ätstörning. Dessa tillstånd kan ibland leda till livshotande hypokalemi.
För de flesta räcker en varierad kost gott för att täcka kaliumbehovet. Goda källor är bland annat bananer, potatis, spenat, avokado, baljväxter och torkad frukt. Vid känd njursjukdom eller annan åkomma som påverkar kaliumbalansen bör du dock alltid följa din läkares eller dietists råd.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online