De olika metoderna för att tillföra läkemedel och andra ämnen till en specifik plats i kroppen benämns tekniskt som administreringsvägar. Vanliga vägar inkluderar oral administrering, injektion och lokal behandling direkt på hudens yta. Transdermal jontofores är en alternativ tillförselväg som använder elektrisk ström för att överföra läkemedel genom intakt hud. När proceduren utförs på båda sidor av kroppen kallas den bilateral jontofores.
Huden är selektivt permeabel. Den släpper igenom små mängder av ojoniserade ämnen – alltså ämnen utan positiv eller negativ elektrisk laddning – men motstår passagen av laddade, joniserade ämnen. Jontofores utnyttjar en svag elektrisk ström för att förflytta laddade läkemedelspartiklar genom hudens yttersta lager, det så kallade stratum corneum.
Processen bygger på principen att motsatta laddningar attraherar varandra medan lika laddningar stöter bort varandra. Elektroder, liknande de som används vid elektrokardiografi, levererar strömmen. Det joniserade läkemedlet placeras under en elektrod med samma laddning som läkemedlet, medan en elektrod med motsatt laddning placeras på en annan plats på kroppsytan. När strömmen slås på stöts läkemedlet bort från den likaledes laddade elektroden och dras mot den motsatta elektroden, vilket avsevärt ökar dess penetration genom huden.
Jontoforetisk behandling ställer typiskt två krav: läkemedlet som ska administreras måste vara laddat, och tillståndet som ska behandlas måste ligga nära kroppsytan. Metoden har många tillämpningar vid besvär i hud, muskler och leder. Jontofores används ofta för att ge lokalbedövning vid mindre kirurgiska ingrepp och för att tillföra läkemedel som minskar inflammation i leder och mjukdelar.
Specifika tillstånd där proceduren kan användas bilateralt inkluderar överdriven svettning i armhålor, händer eller fötter – ett tillstånd som kallas primär hyperhidros – samt käkledsbesvär, vanligen känt som TMJ, och reumatoid artrit. Vanligt administrerade läkemedel är kortison och lidokain. Vid behandling av hyperhidros används vatten eller så kallade antikolinergika. Jontofores med ämnet pilokarpin används dessutom för att diagnostisera cystisk fibros. Enligt försäkringsbolaget Aetna är detta det enda praktiska och tillförlitliga laboratorietestet för att bekräfta diagnosen av sjukdomen.
Jontofores är en smärtfri och icke-invasiv metod för läkemedelstillförsel. Den eliminerar mag- och tarmbiverkningar som ibland uppstår vid oral medicinering och minskar risken för infektion och inflammation som är förknippad med injektioner eller infusioner. Metoden ger dessutom kontrollerade tillförselhastigheter och förbättrar patientens efterlevnad, eftersom den är bekväm, effektiv och minskar både total dos och doseringsfrekvens.
Även om allvarliga biverkningar av jontofores är sällsynta kan metoden orsaka brännskador om den utförs felaktigt. Vanliga, mildare reaktioner i samband med behandlingen är rodnad, klåda och allmän irritation i det behandlade hudområdet. Vissa läkemedel kan också öka hudens pigmentering på applikationsstället. Risken för biverkningar ökar med längre behandlingstid och/eller högre strömstyrka.
Proceduren bör inte utföras på personer med elektriskt känsliga implanterade medicintekniska apparater, såsom pacemakers, eller på individer med skadad eller bruten hud.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online