En ryggortos begränsar rörligheten i ryggraden. Ryggradens tillstånd och patientens behov avgör vilken typ och storlek som passar bäst. De flesta ortoser är temporära, men vissa fall kräver långvarig användning. Personer med tetraplegi behöver exempelvis den styva strukturen för att kunna sitta upprätt. Andra använder ortoser för att kontrollera smärta, förebygga skador och underlätta läkning.
Styva ortoser är hårda och begränsar rörelsen i ryggraden med minst 50 procent. De täcker thorakalområdet (bröstkorgen) ner till sakrum (korsbenet). En patient kan använda en styv ortos för att begränsa rörelser efter fusionskirurgi eller för att underlätta läkningen av benbrott. Ortosen kan tas av när patienten inte är aktiv.
Styva ortoser kan även användas för att korrigera ryggen hos barn, som kan bära dem under kläderna. Vissa modeller har en halsanordning som fästs med vertikala stänger. Andra fokuserar på ländryggen och begränsar rörelser från sida till sida samtidigt som de håller ryggraden i en neutral position.
En korsettortos omsluter överkroppen och begränsar böjningar efter fusionskirurgi. Arbete som innefattar tunga lyft kan belasta ryggraden. Korsetten tillåter viss rörelse men fungerar samtidigt som en ständig påminnelse om att undvika att böja sig.
Jackor av hård plast täcker hela överkroppen och begränsar kroppsrörelserna kraftigt. Syftet är att fördela kroppstrycket jämnt över en större yta.
Hyperextensionsortoser verkar mot tre punkter på kroppen och fördelar trycket jämnt över en thorakal eller lumbal ryggrad som skadats av ett kompressionsbrott. Det är en trepunktsstabiliserande ortos där varje punkt består av en rektangulär, vadderad metallram. Den första tryckpunkten ligger mot bröstbenet (sternum), den andra mot blygdbenen (pubis). Den tredje punkten sitter på ryggens baksida vid den tionde bröstkotan, som ligger strax bakom navelns höjd.
Ortoser begränsar rörelser för att stimulera läkning och korrigera missbildningar. De isolerar huden, vilket skapar värme och ger smärtlindring. Ökat tryck mot buken kan dessutom ge extra stöd åt ryggen.
En ortos kan skapa ett beroende av stödet. När patienten har läkt är nästa steg därför att återfå mobiliteten. Långvarig användning kan påverka muskeltonus på grund av bristande träning, och patienten kan behöva ett rehabiliteringsprogram för att stärka musklerna igen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online