Ryggproblem drabbar över 43 miljoner människor i enbart USA varje år, och behandlingarna – allt från smärtstillande läkemedel till operationer där diskar stelopereras – kostar nästan 100 miljarder dollar årligen. Många fall rör sig om en degenerativ process, vilket innebär att patientens tillstånd försämras successivt med åren om inte behandling eller medicinska ingrepp kan vända utvecklingen. Men det finns hopp. Forskning tyder på att terapi med vuxna stamceller kan lindra – och i bästa fall till och med vända – både skadan och smärtan som sjukdomen orsakar.
Varje år genomförs tusentals kliniska studier inom stamcellsforskningen. Christian Drapeau, MSc, har i mer än 15 år studerat hur näring påverkar kroppens vuxna stamceller. I sin bok Cracking the Stem Cell Code anger han att fler än 50 000 vetenskapliga stamcellsstudier publicerades i National Institutes of Healths medicinska bibliotek enbart mellan 2006 och 2009.
Forskning på embryonala stamceller har hittills gett få positiva resultat. Behandlingar med vuxna, så kallade somatiska, stamceller – där patienten själv är källan till cellerna – har däremot utvecklats snabbt och visar stor potential.
Enligt tidskriften Spine (november–december 2008) visar klinisk forskning att vuxna stamceller kan dela sig och specialisera sig till olika celltyper, som i sin tur växer fast i vävnad som behöver regenereras. Det handlar om kroppens egen förmåga att läka sig själv. Forskare hoppas kunna styra dessa stamceller så att de bidrar till att bygga upp nya mellankotsdiskar, vilket skulle kunna reparera skadade diskar och minska rygg- och nackproblem.
Journal of Neurosurgery konstaterade i marsnumret 2008 att regenerativ medicin och stamceller innebär ett stort löfte vid sjukdom i mellankotsdiskarna (IVD). Trots återstående utmaningar går utvecklingen snabbt framåt. Forskare har nyligen upptäckt att så kallade neuroprogenitorceller finns kvar även i degenererade diskar. Det betyder att det finns levande vävnad som eventuellt kan stimuleras att bilda nya diskceller – vilket öppnar möjligheten att styra stamcellerna till att bygga upp diskarna igen.
Tidskriften Spine rapporterade den 1 november 2007 om forskning av Makarand Risbud, PhD, och Irving Shapiro, PhD, vid Jefferson Medical College. Ur bortskänkt diskvävnad isolerade de stamceller och testade om cellerna kunde föröka sig. Resultatet visade att cellerna kunde bilda ben, brosk och fett. "Det kan bli möjligt att reparera skadorna från degenerativ disksjukdom utan att behöva genomgå invasiv kirurgi", sammanfattade doktor Risbud.
Metoderna varierar mellan olika kliniker. Vid exempelvis XCell-Center vid Institute for Regenerative Medicine börjar behandlingen med en benmärgsprovtagning: höften bedövas och cirka 150–200 milliliter benmärg tas ut med en nål, vilket normalt är smärtfritt. Benmärgen analyseras därefter i laboratorium, där de mesenkymala stamcellerna isoleras och förökas många gånger om. Cellkoncentratet tillförs sedan kroppen genom intravenös injektion, lumbalpunktion, direkt injektion i det aktuella området eller via implantation. Vissa kliniker använder magnetresonans (MR) och röntgen för att exakt lokalisera de bästa injektionsställena.
Eftersom den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA ännu inte har gett övergripande godkännande för stamcellsterapi är det få läkare och kliniker i USA som använder metoderna. Detsamma gäller Kanada och flera europeiska länder. Överväger du att resa utomlands för behandling bör du noga granska klinikernas expertis, kostnader, medicinska personal, erfarenhet och vilka ingrepp de erbjuder. Var medveten om att det sällan finns garantier och ofta många ansvarsfriskrivningar. Priserna kan variera från några tusen dollar till över 40 000 dollar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online