Meniskerna är två C-formade broskskivor som fungerar som stötdämpare mellan skenbenet och lårbenet i knäet. Den mediala menisken, som sitter på knäets insida, bidrar till ledens stabilitet och rörlighet, verkar som stötdämpare och hjälper till att hålla leden smord.
De vanligaste orsakerna till en meniskskada är att knäleden översträcks eller vrids, ofta i samband med idrott eller plötsliga vridrörelser. Typiska symtom på en bristning i den mediala menisken är knäsmärta, låsningar i knäleden samt att knäet återkommande "viker sig" eller fastnar.
Konservativ behandling syftar till att lindra symtomen och skydda leden mot ytterligare skador. Följande åtgärder används ofta:
Sjukgymnastik hjälper dig att återfå styrka i benet och leden. Dessutom kan ultraljud, transkutan elektrisk nervstimulering (TENS), elektroterapi och massage lindra smärta och inflammation samt påskynda läkningen av mindre bristningar.
En partiell meniskektomi är ett kirurgiskt ingrepp där endast den skadade delen av menisken tas bort. Bristningens läge är en avgörande faktor för möjligheten att operera. Ortopeden utför vanligtvis ingreppet via artroskopi – en undersöknings- och reparationsmetod för ledens insida där en tunn slang med kamera (artroskop) förs in genom ett litet snitt nära leden. Kirurgiska instrument förs in genom andra små snitt för att avlägsna meniskfragment och jämna ut fransiga kanter.
Patientens ålder, var bristningen sitter och patientens allmänna hälsa är faktorer som ortopeden måste väga in. Kirurger försöker oftast undvika en total meniskektomi, det vill säga borttagning av hela menisken, eftersom det ökar risken för att utveckla artros.
Ortopeden kan även reparera menisken genom att öppna knäet med ett större snitt. Detta alternativ används främst vid mer komplexa skador. Riskerna med knäkirurgi omfattar infektion, nervskador, blodproppar, ledskador och komplikationer relaterade till narkosen.
Inom forskningen prövas nya tekniker. En av dem är menisklasersvetsning, där laserstrålar används för att bearbeta meniskvävnad. En annan metod är partiell meniskersättning, där ett implantat som är konstruerat för att stimulera återbildning av meniskvävnad ersätter det skadade vävnadsmaterialet.
Patientens ålder och hälsa samt de fysiska krav som ställs efter knäoperationen är faktorer som beaktas i rehabiliteringen. Vanligtvis följs operationen av en viloperiod, gradvis ökande promenader och träningsövningar. Många som genomgår artroskopisk kirurgi kan belasta benet redan en till två dagar efter ingreppet och återgå till sina normala aktiviteter inom två till fyra veckor.
Vilken behandling som passar bäst beror på bristningens storlek och läge, din ålder samt din aktivitetsnivå. Kontakta alltid läkare för en individuell bedömning av rätt behandlingsväg.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online