Skolios definieras medicinskt som ett tillstånd som ger en onormal sidokurvatur av ryggraden. Tillståndet verkar gå i familjer, men den exakta orsaken till en enskild persons skolios är ofta okänd. Vissa vuxna som lider av skolios lever med ett problem som uppstod under barndomen men aldrig behandlades. Flickor drabbas betydligt oftare än pojkar – förhållandet är ungefär åtta till ett – och uppskattningsvis sex miljoner människor i USA lever med åkommnan. Det finns idag inget botemedel mot skolios, men med rätt behandling kan de flesta drabbade leva ett helt normalt liv.
Medan vissa fall av skolios kan härledas till sjukdomar som drabbar det neuromuskulära systemet är de allra flesta fallen – cirka 85 procent – så kallad idiopatisk skolios, vilket innebär att orsaken är okänd. Vissa medfödda missbildningar kan leda till skolios och kan påbörjas redan under fosterstadiets utveckling. Eftersom skolios verkar gå i familjer tror forskarna att det finns en genetisk komponent bakom problemet. Det finns också en ännu oidentifierad koppling mellan skolios och avvikelser i hjärnstammen.
Däremot är missuppfattningen att skolios skulle orsakas av dålig hållning eller av att bära tunga ryggsäckar fulla av skolböcker helt felaktig.
Sett från sidan har ryggraden naturligt en form som liknar en lång "S", där överryggen kurvar utåt och ländryggen något inåt. Sett bakifrån ska däremot ryggraden vara rak – vid skolios har den en onormal sidokurva.
Vanliga tecken på skolios inkluderar:
När tillståndet förvärras kan revbenen på ena sidan sticka ut mer än på den andra. Vid mycket svåra fall förekommer också ryggsmärtor och till och med andningssvårigheter.
Många barn som får diagnosen skolios har kurvor på mindre än 20 grader. Ett sådant problem upptäcks ofta av en barnläkare eller genom ett skolbaserat screeningsprogram. Barn med mild skolios behöver normalt ingen behandling, men regelbundna kontroller och röntgenundersökningar behövs för att avgöra om kurvan är oförändrad eller förvärras.
Eftersom växande barn löper större risk att kurvan utvecklas bör de undersökas var fjärde till sjätte månad. Om skoliosen visar sig förvärras kan beslut fattas om vilken typ av behandling som passar bäst.
Korsettbehandling är en vanlig åtgärd för barn med skolios, särskilt om barnet fortfarande växer och ryggkurvan ligger inom intervallet 25–40 grader. Korsetten kan inte bota tillståndet, men den kan förhindra att det förvärras. För att ge effekt måste korsetten bäras både dag och natt. När barnets skelett har mognat har korsetten inte längre någon funktion.
En underarmskorsett, även kallad lågprofilkorsett, är tillverkad av plast och nästan osynlig under kläderna. Den vilar under armarna och runt bröstkorgen och är specialtillverkad för att hindra ryggraden från att krökas vidare. En Milwaukee-korsett är en annan typ som omger hela överkroppen och har en halsring med stöd för hakan och bakhuvudet. Denna modell används för kurvaturer i övre delen av ryggen, men används numera allt mindre.
När ryggkurvan är så uttalad att en korsett inte längre räcker blir kirurgi ett alternativ. Kurvor som överstiger 40–50 grader kräver en operation som fokuserar på att sammanfoga kotor i ryggraden för att förhindra ytterligare krökning. Snitt görs mitt på ryggen, varefter två eller flera kotor sammanfogas. Metallstavar, skruvar, trådar och krokar fästs för att hålla benen på plats medan de läker.
Dessa implantat stannar kvar i kroppen resten av livet. Patienten kan varken känna eller se dem, men de kan ofta utöva tillräckligt stor kraft för att bidra till att räta ut kurvan. Själva operationen kan ta upp till åtta timmar, och patienten läggs vanligen in på sjukhus i upp till en vecka. Under några månader efter ingreppet är aktiviteterna begränsade medan kotorna läker.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online