Ortopeder – även kallade ortopediska kirurger – är läkare som specialiserat sig på att behandla skador och sjukdomar i kroppens rörelseorgan. Enligt American Academy of Orthopaedic Surgeons (AAOS) används kirurgi för att korrigera ungefär hälften av alla skador, medan övriga fall behandlas med alternativa metoder som fysioterapi eller läkemedel som stimulerar läkningsprocessen. Idag är cirka 20 400 ortopedkirurger verksamma i USA.
En ortopedkirurg behandlar åkommor som rör skelett, leder, muskler, ligament, senor, nerver och hud – tillsammans benämnt det muskuloskeletala systemet. Behandlingen kan bestå av operation, fysioterapi eller hjälpmedel som gips och skenor. Bland de vanligaste tillstånden som behandlas återfinns benbrott, stukningar, muskel- och senskador, ryggbesvär, bentumörer samt artros.
Ortopedkirurger behandlar ofta äldre patienter, som löper högre risk vid rekonstruktiv kirurgi, samt personer som skadat sig vid idrott eller träning. De hjälper också patienter med arbetsskador, exempelvis överbelastade eller skadade muskler. I sitt dagliga arbete samarbetar de tätt med andra vårdprofessionella, såsom husläkare och kardiologer, för att ta fram bästa möjliga behandlingsplan. Andra läkare och specialister förlitar sig ofta på ortopedens expertis när det gäller att rekommendera behandling av muskuloskeletala skador, rupturer och smärta.
Inom ortopedin finns möjlighet att antingen arbeta brett med allmän ortopedisk kirurgi eller att specialisera sig inom ett specifikt område. Specialiseringarna omfattar bland annat fot och ankel, handkirurgi, ledproteskirurgi, barnortopedi, rekonstruktiv kirurgi, skuldra och armbåge, ryggkirurgi samt traumatologi och frakturbehandling. Många ortopeder väljer dessutom att fokusera på idrottsmedicin.
Enligt AAOS krävs en hög mekanisk förmåga, utmärkt manuell precision och en stark förmåga att visualisera i tre dimensioner. Ortopeder behöver dessutom ha en naturlig fallenhet för att förstå och tillgodogöra sig nya kunskaper under den långa utbildningen.
I USA krävs en grundexamen följt av fyra års medicinsk högskola. Därefter ska fem års klinisk specialistutbildning genomföras, oftast i form av ett residency-program. För att bli certifierad ortopedisk specialist krävs dessutom minst två års praktik inom området samt godkänt resultat på både ett skriftligt och ett muntligt prov hos American Board of Orthopaedic Surgery (ABOS).
Certifieringen gäller i sju till tio år. För att behålla den måste kirurgen genomföra ytterligare 120 timmars medicinsk fortbildning, klara en kollegial granskning (peer review) och avlägga ABOS proven på nytt. Godkänns granskningen och kirurgen bedöms fortsatt kompetent förnyas certifieringen i ytterligare sju till tio år.
För svenska läsare ser utbildningsvägen annorlunda ut: efter den cirka sex år långa läkarutbildningen följs allmäntjänstgöring (AT) och därefter omkring fem års specialisttjänstgöring (ST) i ortopedi innan specialistkompetens erhålls.
Enligt Salary.com tjänar ortopedkirurger i USA mellan 307 080 och 492 000 amerikanska dollar per år, med en medianlön på 403 084 dollar. I Sverige är lönenivån väsentligt lägre; en legitimerad specialistläkare i ortopedi tjänar typiskt mellan 75 000 och 95 000 kronor per månad, beroende på region, tjänstgöringsomfattning och erfarenhet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online