Njursten är både besvärliga och smärtsamma, och den som en gång drabbats gör klokt i att göra allt för att undvika en ny. Mycket har skrivits om sambandet mellan njursten och C-vitamin, men tillförlitlig medicinsk forskning visar att vitaminens betydelse för sjukdomen är marginell, om ens märkbar.
Enligt American Urological Association kan onormalt stora doser av C-vitamin (liksom D-vitamin) öka risken för att utveckla njursten. Detta gäller särskilt personer som har njursten i släkten.
Urin består av vätska, mineraler och syror. När balansen rubbas innehåller urinen mer kalcium och urinsyra än vad vätskan kan späda ut, samtidigt som halten av de ämnen som hindrar kristaller från att klibba ihop är låg. Även en särskilt sur eller alkalisk urin ökar risken för stenbildning.
Enligt Mayo Clinic är det avgörande att ta reda på vilken typ av sten du har för att kunna fastställa vad som orsakat den.
Kalciumstenar utgör cirka 80 procent av alla njursten och förekommer oftast i form av kalciumoxalat. Höga doser D-vitamin kan öka koncentrationen av oxalat i urinen. Detsamma gäller gastric bypass-kirurgi samt en rad olika metabola sjukdomar.
Struvitstenar återfinns främst hos kvinnor och beror nästan alltid på urinvägsinfektioner.
Urinsyrestenar beror ofta på en proteinrik kost, gikt, ärftlighet eller sjukdomar i kroppens blodbildande vävnader.
Cystinstenar är ovanliga och orsakas av cystinuri, en ärftlig sjukdom som gör att njurarna utsöndrar onormalt stora mängder av vissa aminosyror.
Läkare rekommenderar att man dricker mer vätska för att förebygga stenar. En bra tumregel, särskilt för dem som redan haft njursten, är att dricka så mycket att man producerar två liter urin per dag.
Tidigare fick personer som haft njursten rådet att undvika kalcium, men läkare säger numera att kalciumrestriktion leder till att kroppen absorberar mer oxalat, vilket i sin tur kan orsaka stenar.
Läkare rekommenderar också en kost med lågt innehåll av natrium och animaliskt protein.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online