Foleykatetrar används på sjukhus, inom långtidsvården och i vissa hemvårdsmiljöer. Katetern hjälper patienter som återhämtar sig efter kirurgiska ingrepp samt personer som lider av inkontinens eller har skador som försämrat blåsfunktionen. Även om Foleykatetrar är mycket användbara i dessa situationer krävs noggrann hantering för att förebygga ytterligare skador eller infektioner.
Användningen av urinrörskatetrar kan spåras tillbaka till Hippokrates tid i antikens Grekland. De första katetrarna tillverkades av brons och senare av material som guld, silver, koppar och till och med bly. En prototyp av Foleykatetern introducerades i Europa år 1853, och den mest betydelsefulla innovationen under denna era kom år 1873 med introduktionen av gummislang. År 1934 började Davol Rubber Company tillverka Foleykatetern i USA.
Foleykatetern består av en lång, tunn gummislang som förs in i urinröret. Vid spetsen finns en liten uppblåsbar ballong som håller katetern på plats inne i blåsan. Slangen lämnar urinröret och ansluts utanför kroppen till en tjockare, längre gummislang som är kopplad till en plastpåse med en kapacitet på cirka 1 000 ml. På påsens ovansida sitter en plastkrok som gör det möjligt att fästa påsen vid ett stabilt föremål, exempelvis en rullstol eller en sängram.
Foleykatetern låter urin passera genom ett litet hål i slutet av slangen inne i urinröret. Genom strategisk placering av slangarna och uppblåsning av ballongen säkerställs ett tillräckligt urinflöde genom slangen till påsen. Katetern utnyttjar tyngdkraften för att tömma urinen från blåsan ner i påsen.
Foleykatetern måste sitta ordentligt fastspänd för att förhindra att den av misstag dras ut från blåsan och urinröret. Om katetern tas bort felaktigt kan det bli smärtsamt och traumatiskt, med risk för bristningar i urinröret, blödningar och i värsta fall infektion. Kroken på kateterpåsen är ett hjälpmedel för att fästa påsen och underlätta transport tillsammans med kroppen. Dessutom spänns ett kardborreband runt låret och den övre delen av slangen för att säkerställa att slangen varken dras ut eller trycks för långt in i blåsan.
Slangen bör ha en viss slack mellan lågremmen och urinrörets mynning för att möjliggöra normal rörelse, men för mycket slack kan leda till att slangen tränger för djupt in i blåsan. Detta kan orsaka obehag, köldkänsla, svettningar, blödningar och kateterfel.
Eftersom Foleykatetern passerar en känslig del av kroppen samtidigt som den även finns utanför kroppen kan den utgöra en grogrund för bakterier och andra mikrober som potentiellt kan tränga in i den varma, fuktiga miljön inuti blåsan. Den vanligaste biverkningen av Foleykatetrar är därför urinvägsinfektion. Infektionen kan oftast behandlas med antibiotika, men personer med permanenta Foleykatetrar löper större risk för återkommande infektioner och resistenta bakterier som MRSA.
För att förebygga infektion måste Foleykatetrar rengöras noggrant varje gång påsen töms eller slangen byts. Dessutom får kateterpåsen eller slangen aldrig komma i kontakt med golvet, eftersom detta ökar risken för kontaminering avsevärt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online