Behandling av prostatacancer kan omfatta läkemedel, strålning och kirurgi, vilka kombineras i individuellt anpassade behandlingsplaner som tas fram av en cancerspecialist, en så kallad onkolog. Valet av behandling beror på sjukdomens stadium, tumörens aggressivitet och patientens allmänna hälsa.
Läkemedel mot prostatacancer kan delas in i två huvudgrupper: cellhämmande läkemedel (kemoterapi) och hormonläkemedel. Vanliga kemoterapiläkemedel är exempelvis docetaxel, medan hormonbehandlingen ofta består av GnRH-analoger eller så kallade antiandrogener.
Det finns många olika klasser av kemoterapiläkemedel, var och en med sin specifika verkningsmekanism. De hormonläkemedel som används vid prostatacancer indelas i två grupper. Den ena gruppen hindrar kroppen från att producera testosteron, ett naturligt hormon som stimulerar tillväxten av cancercellerna. Den andra gruppen blockerar testosteronet när det försöker tränga in i cancercellerna.
Kemoterapiläkemedel verkar direkt på cancercellerna för att döda dem. Hormonbehandlingen bromsar istället tumörens tillväxt och kan krympa tumören inom prostatan, vilket lindrar symtom och gör sjukdomen mer hanterbar.
Kemoterapiläkemedel kan orsaka en rad besvärliga symtom, bland annat trötthet, håravfall och sänkta blodvärden, vilket ökar risken för infektioner. Hormonläkemedel har vanligtvis färre och mindre allvarliga biverkningar, såsom illamående, kräkningar, värmevallningar och sexuell dysfunktion.
Hormonläkemedel är relativt skonsamma och kan därför användas tidigt i behandlingsförloppet vid prostatacancer. Enligt Mayo Clinic används kemoterapi dock oftast endast hos män med hormonresistent prostatacancer, det vill säga cancer som inte längre svarar på hormonbehandling och som har spridit sig till andra delar av kroppen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online