Förlust av blåskontroll, eller urininkontinens, är ett växande problem i takt med att befolkningen blir allt äldre. Det finns flera läkemedel som kan lindra besvären, men vissa av dem medför irriterande och ibland besvärande biverkningar. Här går vi igenom de vanligaste typerna av läkemedel och hur de verkar.
Urininkontinens kan vara ett både praktiskt och socialt besvärligt problem som många drar sig för att prata om. Orsakerna är många – bland annat förlossningar, klimakteriet och prostatabesvär. Vilken behandling som passar bäst beror ofta på vad som ligger bakom besvären.
Flera receptbelagda läkemedel som innehåller antikolinerga ämnen kan hjälpa blåsan att fungera bättre. De gör det möjligt för blåsan att slappna av eller spännas på ett mer kontrollerat sätt, vilket gör att den kan rymma mer urin innan behovet att kissa infinner sig.
Antikolinerga medel motverkar signalerna från vissa nervfibrer som annars får blåsan att dra ihop sig. Läkemedlet hämmar blåsans ofrivilliga sammandragningar, ökar dess kapacitet och skjuter upp uppmaningen att urinera. Till denna läkemedelsgrupp hör bland annat flavoxat (Urispas), hyoscyamin, metantelin (Banthine, Pro-Banthine), oxybutynin (Detrol, Detrol LA) och trospium (Sanctura).
Även vissa tricykliska antidepressiva läkemedel med stark antikolinerg effekt kan användas vid inkontinens. Ett exempel är imipramin (Tofranil, Tofranil PM), som i flera fall visat sig kunna behandla besvären framgångsrikt.
Antispasmodiska läkemedel används också vid trängningsinkontinens, eftersom de slappnar av blåsans muskulatur. År 2004 godkände den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA darifenacin (Enablex) för patienter med diagnosen trängningsinkontinens och överaktiv blåsa.
Eftersom antikolinerga läkemedel påverkar nervsystemet kan de ge biverkningar som muntorrhet, förstoppning, suddig syn och trötthet. Diskutera alltid med din läkare vilken behandling som passar just dina besvär bäst, och väg nytta mot eventuella biverkningar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online