
Blåskatarr (cystit) orsakas av bakterier, exempelvis E. coli eller stafylokocker, som tar sig upp i blåsan via urinröret. Typiska symtom är svidande smärta vid vattenkastning, täta och trängande kissningar även när blåsan är tom, illaluktande urin, sängvätning hos barn samt blodig urin och smärta i nedre delen av buken.
Blåskatarr är vanligare hos kvinnor eftersom slidan och ändtarmen ligger mycket nära urinrörets mynning, vilket gör att bakterier från underlivet eller tarmen lätt kan ta sig in i urinröret – särskilt vid samlag. Enligt Brunner & Suddarth's Textbook of Medical-Surgical Nursing är kvinnans urinrör endast cirka 2 cm långt hos spädbarn och cirka 4 cm hos vuxna. Männens urinrör är betydligt längre – cirka 6 cm vid födseln och cirka 20 cm hos vuxna – vilket innebär att de löper mindre risk att drabbas av infektion.
Läkaren kan ofta ställa diagnosen utifrån dina symtom, men ett urinprov (urinanalys) görs vanligen för att kontrollera om det finns var, bakterier eller blod i urinen. Har du återkommande urinvägsinfektioner, eller svarar infektionen inte på behandlingen, kan läkaren vilja odla urinen för att se vilka bakterier som växer i ett särskilt odlingsmedium på laboratoriet. Växer det bakterier utförs sedan resistensbestämningar för att ta reda på vilka läkemedel som effektivt dödar dem.
När du lämnar urinprov måste du vara noga med att inte kontaminera urinen med bakterier från huden. Vanligen begärs ett så kallat mellanstråleprov. Det innebär att du först rengör området runt urinrörets mynning med en desinficerande servett, kissar en sekund eller två, stoppar urinströmmen, håller provburken under urinrörets mynning och sedan fortsätter kissa så att burken fylls. På så sätt sköljs urinröret rent innan provet tas. I vissa fall kan läkaren istället föra in en kateter (en tunn plastslang) i blåsan för att erhålla ett urinprov.
Enligt Merck Manuals är den främsta behandlingen mot blåskatarr antibiotika, som dödar bakterierna och förhindrar att infektionen sprider sig till njurarna. Du kan få en engångsbehandling eller antibiotika i tre dagar. Eftersom allt fler bakterier har blivit resistenta mot många av dagens antibiotika kan läkaren dock behöva skriva ut ett starkare läkemedel i upp till tio dagar, särskilt om du haft återkommande infektioner. Läkaren kan också förskriva ytterligare läkemedel mot blåskramper (tolterodin) eller mot smärta från inflammation i blåsans slemhinna (fenazopyridin).
Ett varmt bad kan lindra svedan i och runt urinröret. Tranbärsjuice (cirka 3 dl dagligen) hjälper till att öka surheten i urinen, vilket gör miljön mindre gynnsam för bakterier, och hindrar samtidigt bakterier från att fastna i blåsväggen. När du har blåskatarr bör du dricka rikligt med vätska – minst två liter per dag – för att öka urinproduktionen, förebygga njurbäckeninflammation och hjälpa till att skölja bort bakterierna från blåsan. Grundlig och noggrann hygien minskar dessutom risken för återfall.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online