Ileus är ett tillstånd där tarmens rörlighet är nedsatt eller helt avstannad, vilket gör att mat och gaser inte kan passera normalt genom tarmen. För att kunna påbörja rätt behandling i tid krävs en noggrann utredning. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av sjukdomshistoria, kroppsundersökning, laboratorieprover och olika bildundersökningar.
Läkaren börjar med att fråga om dina symtom, din sjukdomshistoria och eventuella nyligen genomförda bukkirurgiska ingrepp, eftersom ileus ofta uppkommer efter operationer. Därefter utförs en fysisk undersökning där läkaren känner på buken för att kontrollera om det finns ömhet, svullnad eller uppblåsthet.
Blodprover kan beställas för att leta efter tecken på infektion, elektrolytrubbningar eller andra sjukdomstillstånd som kan orsaka ileus. Proverna hjälper också till att bedöma ditt allmäntillstånd och utesluta andra orsaker till besvären.
För att visualisera tarmarna och söka efter tecken på ileus används ofta bildundersökningar såsom röntgen, datortomografi (CT) eller ultraljud. En CT-undersökning av buken är särskilt värdefull, eftersom den kan visa både graden av tarmpåverkan och möjliga bakomliggande orsaker.
Vid en bariumklysma förs ett kontrastmedel, bariumsulfat, in via ändtarmen upp i kolon. Kontrastmedlet gör att radiologen kan se tjocktarmen och ändtarmen tydligt på röntgenbild och identifiera eventuella områden med förträngning eller blockering.
Vid manometri förs en tunn sond in i ändtarmen för att mäta trycket inne i tjocktarmen. Undersökningen kan hjälpa till att identifiera områden med nedsatt tarmrörelse (motilitet) och används ofta när orsaken till besvären inte framgår av andra undersökningar.
Kontakta vården om du får kraftiga magsmärtor, markant uppblåsthet, illamående, kräkningar eller om du inte kan avlägsna gaser och avföring. En tidig diagnos minskar risken för komplikationer och gör att rätt behandling kan sättas in snabbare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online