Lichen ruber planus är en kronisk inflammatorisk hudsjukdom som orsakar kliande, ofta violettfärgade utslag och ibland smärta. Tillståndet drabbar främst vuxna i medelåldern och kännetecknas av att huden har svårt att återhämta sig och regenerera efter skada.
Hos de flesta patienter går det inte att identifiera någon tydlig orsak. Det finns dock en läkemedelsutlöst form av sjukdomen, som kan triggas av ämnen som guld, tiaziddiuretika, penicillamin, betablockerare, antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) samt ACE-hämmare.
Även personer med hepatit C-infektion löper ökad risk, eftersom virusets långvariga påverkan på immunförsvaret kan utlösa hudförändringar som liknar lichen ruber planus.
Endast en legitimerad läkare kan ställa en säker diagnos. Behandlingsplanen anpassas alltid efter utslagens svårighetsgrad och var på kroppen de sitter.
Vid lichen ruber planus i huden rekommenderas ofta starka lokala kortikosteroider, exempelvis klobetasol, halobetasol, betametason eller diflorason. Krämen appliceras på det drabbade området två gånger dagligen i två till tre veckor.
Vid utbredda besvär är systemiska kortikosteroider förstahandsval. Prednison ges vanligen i dosen 30–60 mg en gång dagligen i sex veckor, följt av en gradvis nedtrappning under fyra till sex veckor. Under behandlingen bör blodtryck, blodsocker och bentäthet följas noggrant. Acitretin (30 mg dagligen i åtta veckor) kan användas som alternativ, men då krävs regelbundna kontroller av levervärden och triglycerider.
Patienter som inte svarar på varken lokal eller oral steroidbehandling kan erbjudas PUVA-behandling, det vill säga en kombination av psoralen och ultraviolett A-ljus. Behandlingen ges vanligen tre gånger i veckan i ungefär åtta veckor. Eftersom PUVA kan öka risken för hudcancer krävs alltid en noggrann individuell riskbedömning innan behandlingen påbörjas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online