Mononukleos, ofta kallad "mono" eller "kyssjukan", kan drabba alla åldersgrupper men är vanligast bland barn och unga vuxna. Faktum är att cirka 95 procent av alla människor har smittats av viruset innan de nått vuxen ålder. Enligt Children's Hospital Boston är symtomen dock oftast mycket milda när små barn drabbas – så milda att de antingen förbises helt eller misstolkas som en annan vanlig barnsjukdom.
Mono är en förkortning av "mononukleos", en infektionssjukdom som orsakas av antingen cytomegalovirus (CMV) eller Epstein-Barr-virus (EBV). Båda dessa mikroorganismer tillhör herpesvirusfamiljen. Enligt den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC finns det ingen botande behandling mot mono – endast behandlingar som lindrar symtomen. När någon väl har blivit infekterad med Epstein-Barr-viruset stannar viruset kvar i kroppens celler under hela livet, även om det oftast ligger i vila efter den första infektionen.
Mononukleos är mycket smittsamt och överförs främst via saliv. Det innebär att viruset lätt sprids när barn delar på leksaker som har varit i en smittad childs mun, eller när de stoppar fingrarna i munnen efter att ha rört vid kontaminerade ytor. Därför är det extra viktigt i hem, förskolor och skolor att leksaker och andra föremål som barn hanterar rengörs och desinficeras regelbundet. God handhygien är också ett enkelt men effektivt sätt att minska risken för smittspridning.
Enligt University of Minnesota Amplatz Children's Hospital liknar symtomen vid mono ofta dem som ses vid halsfluss och influensa. Barn som drabbas får ofta en mycket låggradig feber, till skillnad från de högre febrar som är vanligare hos tonåringar och vuxna. Trötthet och nedsatt aptit förekommer också, men dessa besvär är vanligtvis lindriga hos barn.
Andra möjliga symptom inkluderar:
Alla dessa symtom brukar normalt gå över av sig själva inom två till fyra veckor.
För att kunna ställa en korrekt diagnos måste läkaren först genomföra en klinisk undersökning för att bedöma om barnets symtom tyder på mononukleos. Enligt Morgan Stanley Children's Hospital of New York-Presbyterian krävs dessutom ett blodprov innan diagnosen kan bekräftas säkert. Blodprovet består av två delar: ett antikroppstest och en differentiell räkning av vita blodkroppar. Vid mononukleos ses ofta förhöjda värden av vita blodkroppar, tillsammans med ett positivt antikroppstest – det så kallade "monospot-testet".
I boken "Current Diagnosis and Treatment in Family Medicine" beskriver författaren Jeannette E. South-Paul att behandling med kortikosteroider i vissa fall kan påskynda återhämtningen hos barn med mono. Denna form av behandling är dock reserverad för ovanliga och allvarliga komplikationer, exempelvis vid anemi eller andra blodrelaterade problem.
I de allra flesta fall handlar behandlingen om att lindra symtomen med receptfria läkemedel mot feber och värk, såsom paracetamol eller ibuprofen. Vila, gott om vätska och tålamod är ofta det viktigaste – de flesta barn återhämtar sig helt utan komplikationer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online