Epstein-Barr-viruset (EBV) infekterar nästan alla människor vid någon tidpunkt i livet, men orsakar sällan mer än en kortvarig sjukdom under barndomen. I sällsynta fall kan viruset dock ge upphov till långvariga besvär och allvarliga komplikationer.
EBV ger oftast inga symtom alls, eller endast lindriga besvär som är svåra att skilja från andra vanliga barnsjukdomar. Upp till 95 procent av alla vuxna har smittats av viruset någon gång innan de fyller 40 år.
EBV tenderar att ge kraftigare symtom hos äldre patienter. Yngre vuxna kan drabbas av allmänna influensaliknande besvär, medan äldre vuxna i vissa fall utvecklar gulsot och en förstorad lever.
En EBV-infektion börjar vanligtvis långsamt och kan inledas med halsont som varar i upp till två veckor. Besvären kan därefter övergå i svullna lymfkörtlar och måttlig feber.
När symtomen varar längre än två veckor kan diagnosen körtelfeber, även kallad infektiös mononukleos eller "kyssjukan", ställas. Sjukdomen kännetecknas av svullna lymfkörtlar, ihållande feber och halsont. Den sprids främst via saliv, till exempel genom kyssar eller delade drycker.
En EBV-infektion kan betraktas som kronisk när symtomen pågår längre än sex månader. Vid den tidpunkten kan patienterna omprövas för att avgöra om de uppfyller kriterierna för kroniskt trötthetssyndrom (CFS).
Det finns ingen specifik medicin mot EBV. Behandlingen består i stället av vila, gott om vätska och receptfria febernedsättande läkemedel vid behov. De flesta återhämtar sig helt inom några veckor, även om tröttheten i vissa fall kan kvarstå längre.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online