Körtelfeber, även kallad infektiös mononukleos eller kyssjukan, är en virusinfektion som i de flesta fall orsakas av Epstein-Barr-viruset. Även om personer i alla åldrar kan drabbas drabbar sjukdomen oftast ungdomar i åldern 15–17 år. De flesta som insjuknar utvecklar antikroppar mot viruset, vilket ger ett långvarigt skydd mot nya infektioner.
I det tidiga skedet orsakar körtelfeber huvudvärk, trötthet och halsont som förvärras med tiden. Andra vanliga symptom är svaghet, hudutslag, aptitlöshet och nattliga svettningar. Febern varar oftast i cirka tio dagar, men övriga symptom kan bestå i upp till två månader.
Ett halsont som orsakas av körtelfeber svarar i regel inte på antibiotikabehandling. Sjukdomen ger också inflammation i lymfkörtlarna på halsen, vilka kan bli svullna och ömma. Mindre vanliga symptom inkluderar bröstsmärta, nässelutslag, hosta, ökad hjärtfrekvens, andnöd och näsblod.
De vanligaste komplikationerna vid körtelfeber är gulsot, hepatit (leverinflammation) och förstoring av mjälten. Om mjälten blir kraftigt förstorad finns risk att den spricker, vilket kräver akut kirurgisk behandling. Andra komplikationer är hemolytisk anemi (lågt antal röda blodkroppar), trombocytopeni (lågt antal blodplättar), testikelinflammation och hjärtsäckinflammation.
I sällsynta fall kan körtelfeber ge neurologiska besvär, exempelvis Bells pares, ataxi (förlorad muskelkontroll), krampanfall, hjärnhinneinflammation och Guillain-Barrés syndrom (muskelsvaghet). Personer med kraftigt nedsatt immunförsvar, till exempel patienter med hiv/aids, löper större risk att utveckla livshotande komplikationer.
Eftersom körtelfeber gör att mjälten förstoras finns en risk att fysisk ansträngning belastar mjälten så att den spricker. De flesta drabbade lider av trötthet i två till tre månader och har svårt att återgå till sin normala fysiska aktivitet. Tränar man för tidigt efter infektionen finns dessutom risk att sjukdomen återkommer. Läkare rekommenderar därför några veckors vila även efter att samtliga symptom har avtagit.
Det finns ingen specifik behandling mot körtelfeber. Antibiotika, antivirala läkemedel och kortisonbehandling har ingen effekt på själva virusinfektionen. Behandlingen syftar istället till att lindra symptomen och innefattar vila i sängen, rikligt med vätska och gurgling med saltvatten. Smärtstillande och febernedsättande läkemedel, som paracetamol eller ibuprofen, kan också lindra besvären.
Körtelfeber kallas ofta "kyssjukan" eftersom viruset sprids via saliv. Den som är sjuk bör undvika nära fysisk kontakt med andra och använda egna bestick, glas och tallrikar. Körtelfeber är smittsamt, men inte lika smittsamt som en vanlig förkylning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online