1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Polios historia: Från forntidens Egypten till vaccinets genombrott

Poliomyelit, oftast kallad polio, är en smittsam virussjukdom som kan orsaka andningssvårigheter, förlamning och i värsta fall döden. Sjukdomen ger influensaliknande symtom som vanligtvis varar i två till tio dagar. Även om polio i praktiken har utrotats i USA och andra industrialiserade länder, förekommer den fortfarande i vissa delar av världen.

Två typer av polio

Det finns två huvudformer av sjukdomen. Paralytisk polio orsakar förlust av reflexer, svåra muskelvärk och kramper samt slappa och svaga armar eller ben. Icke-paralytisk polio ger däremot endast influensaliknande symtom och leder inte till permanent skada.

Polios första beskrivning

Polio är en mycket gammal sjukdom som först avbildades på en egyptisk stele runt år 1350 f.Kr. Reliefen visar en ung man med förlamning och muskelatrofi i ett ben. Sjukdomen omnämns även i litteratur från 1600- och 1700-talen, men dess verkliga natur förblev okänd långt in i modern tid.

Jakten på ett botemedel

Från slutet av 1800-talet till mitten av 1900-talet var polio ett av tidens största folkhälsoproblem. År 1909 lyckades forskarna Landsteiner och Popper överföra polioviruset till icke-mänskliga primater. Detta gav forskarsamhället för första gången möjlighet att studera sjukdomen utanför mänskliga patienter, vilket ledde till viktig kunskap om virusets sammansättning och hur det sprids mellan människor.

Enders, Weller och Robbins

Ett avgörande genombrott kom 1949, när forskarteamet Enders, Weller och Robbins lyckades odla polioviruset i provrör med hjälp av mänsklig vävnad. Deras banbrytande forskning, som senare belönades med Nobelpriset, lade grunden för utvecklingen av ett effektivt poliovaccin.

Salk- och Sabin-vaccinerna

I slutet av 1940-talet och början av 1950-talet var polio så utbrett att stängde offentliga platser som biografer, idrottsanläggningar och museer för att begränsa smittspridningen. År 1952 utvecklade Jonas Salk och hans forskargrupp, med erfarenhet från arbetet med influensavaccin, ett inaktiverat (dött) vaccin mot polio. Vaccinet distribuerades nationellt med stor framgång 1954. Kort därefter utvecklade den amerikanske virologen Albert Sabin ett oralt vaccin baserat på försvagat, levande virus. Tillsammans bidrog dessa två vacciner till att få polio under kontroll och i praktiken utrota sjukdomen i stora delar av världen.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online