Hydrofobi ("vattenfobi") är det kliniska kännetecknet för furibund rabiesencefalit – men det är inte en psykologisk fobi. Det är en hjärnstamsmedierad panikreflex utlöst av sväljning av vätskor.
Patofysiologi
- Rabiesvirus (Rhabdoviridae) färdas retrograd via perifera nerver till det centrala nervsystemet.
- Preferentiell infektion av limbiska systemet (amygdala, hippocampus) och hjärnstammen (medullära andnings/sväljningscentra).
- Neuroinflammation + neurotransmittorförstöring (GABA, serotonin, glutamat) → hyperexcitabilitet.
Hydrofobi-reflexen
- Patienten försöker svälja vätska (eller saliv, eller ens ser vatten).
- Utlöser våldsamma faryngea/diafragmatiska krampanfall + panik, rädsla, autonom storm (takykardi, hypertoni, svettning).
- Patienten lär sig undvika vätskor → dehydrering → njursvikt.
- Liknande panik uppstår vid luftdrag (aerofobi) eller starkt ljus (fotofobi).
Klinisk förlopp
- Prodrom: feber, parestesi vid bitsställe, ångest (2–10 dagar)
- Akut neurologisk: hydrofobi, aerofobi, agitation, halluzinationer, krampanfall (2–7 dagar)
- Koma → död (kardiorespiratorisk arrest) — nästan 100% dödlig när symptom debuterar
Kritisk kontext
- Postexpositionsprofylax (PEP) (sårvård + HRIG + vaccinserie) är 100% effektiv om given före symtom.
- Inget bevisat behandlingsalternativ efter symtomdebut (Milwaukee-protokoll experimentellt, sällan framgångsrikt).
- Vilken däggdjursbett som helst i endemiskt område = akut PEP-utredning.
Hydrofobi är en visceralt neurologisk akut tillstånd, inte en psykiatrisk tillstånd. Prevention är den enda kuren.
