Virus är obligata intracellulära parasiter, vilket innebär att de endast kan föröka sig inuti cellerna hos en värdorganism. I laboratoriemiljö odlas virus därför vanligtvis i cellkulturer – levande celler som har isolerats från en organism och hålls vid liv under kontrollerade förhållanden.
Vilken typ av cellkultur som används beror på vilket virus som ska studeras. Vissa virus kan exempelvis bara föröka sig i specifika celltyper, såsom mänskliga celler eller celler från särskilda djurarter.
Det första steget är att få tag på det virus som ska studeras. Detta kan göras genom att isolera viruset från en infekterad organism, till exempel en patient eller ett djur. Alternativt kan viruset hämtas från ett befintligt laboratorielager.
Nästa steg är att förbereda cellkulturen. Lämpliga celler odlas i ett näringsmedium som innehåller de näringsämnen cellerna behöver för att överleva. Mediet tillsätts ofta serum, som innehåller tillväxtfaktorer som stimulerar celltillväxten.
När cellkulturen är etablerad förs viruset in i kulturen. Detta kan ske genom att viruset tillsätts direkt i näringsmediet, eller genom en teknik som kallas transfektion, där viruset förs in i cellerna med hjälp av ett kemiskt ämne eller en fysikalisk metod.
Efter infektionen placeras kulturen i en inkubator med lämplig temperatur och luftfuktighet. Under denna tid förökar sig viruset inuti cellerna. Inkubationstiden varierar beroende på vilken virustyp som studeras.
När viruset har förökat sig i tillräcklig utsträckning skördas det från cellkulturen. Detta görs genom att näringsmediet samlas upp och centrifugeras för att avlägsna cellerna. Överståendet, som innehåller viruset, samlas sedan upp och förvaras för vidare användning.
Det virus som skördats från cellkulturen kan sedan användas för olika ändamål, till exempel karakterisering av virusets egenskaper, rening, diagnostikutveckling eller framställning av vacciner.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online