Rutinmässig smittkoppsvaccination upphörde globalt på 1970–80-talet efter att WHO intygade utrotning (1980). Sex anledningar:
- Utrotning uppnådd: Ingen naturlig transmission sedan 1977; variolavirus finns bara i två high-containment labb (CDC, VECTOR).
- Nästan noll återuppkomstrisk: Inget djuruppförande; miljöpersistens försumbar.
- Vaccinbiverkningar: Live vacciniavirus orsakade eczema vaccinatum, progressiv vaccinia, postvaccinal encefalit, myokardit – ~1–2 dödsfall/miljon doser.
- Resursomfördelning: Medel/logistik omdirigerades till pågående hot (polio, mässling, HIV, tuberkulos).
- Internationellt samarbetsmodell: Visade global soliditet; ramverk för framtida utrotningskampanjer.
- Pågående beredskap: Strategiska lager (300M+ doser), snabba svarsplaner, labbövervakning upprätthålls.
Vaccination fortsätter endast för labbarbetare som hanterar ortopoxvirus och utvalda militära.
