Glas betraktas allmänt som ett ogenomträngligt material – det släpper inte igenom andra ämnen på något märkbart sätt. Detta gäller även virus, som trots sin extremt lilla storlek inte kan tränga igenom intakt glas.
Ett typiskt virus mäter cirka 0,02–0,3 mikrometer (µm), alltså 20–300 nanometer. Glas är dock uppbyggt av en tätt packad, amorfin nätverksstruktur av kiseldioxidmolekyler (SiO₂). Avstånden mellan atomerna i detta nätverk ligger i storleksordningen ångströms – bråkdelar av en nanometer – vilket är tusentals gånger mindre än själva viruspartiklarna.
För att ett virus skulle kunna passera genom glas skulle det behöva vara mindre än glasets "porer". I praktiken saknar intakt glas porer av den storleken. Även mikroskopiska sprickor eller repor på ytan är normalt sett för små eller för grundgående för att virus ska kunna tränga rakt igenom materialet.
Att virus inte kan tränga genom glas betyder inte att glasytor är fria från smitta. Virus kan finnas kvar på glas – till exempel mobilskärmar, fönster och dricksglas – och överföras via beröring eller droppar. Därför är god handhygien och regelbunden rengöring av ytor fortfarande viktigt för att begränsa smittspridning.
Glas är i praktiken helt impermeabelt för virus. Kombinationen av viruspartiklarnas relativt stora storlek och glasets täta atomära nätverksstruktur gör det omöjligt för dem att passera genom intakt glas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online