Upptäckten av japansk encefalit virus (JEV)
År 1935 isolerade den japanska virologen Sunao Ishiwara framgångsrikt japansk encefalit virus från hjärnvävnad från ett dödligt humant fall i Nagasaki prefektur. Detta genombrott följde en stor 1924-epidemi i Japan (≈6 000 fall, 3 800 dödsfall) som spurrade intensiv forskning.
Historisk kontext
- 1871: Första kliniska beskrivningen av "sommarencefalit" i Japan.
- 1924: Stor epidemi utlöser nationell utredning.
- 1933: Hayashi et al. överför sjukdom till apor via infekterad mygga (Culex tritaeniorhynchus) och hjärnsuspension.
- 1935: Ishiwara isolerar virus i mus-hjärna; bekräftar filterbarhet och patogenicitet.
- 1938: Virus namnges "Japanese B encephalitis virus" för att skilja från von Economos encefalitis lethargica.
Betydelse
- Möglichgjorde vaccinutveckling (första inaktiverade mus-hjärna vaccin 1940-talet; moderna Vero-cell vacciner).
- Möglichgjorde vektorekologiska studier: gris förstärkningsvärdar, Culex vektorer, risodlingsekologi.
- Underlättade serologisk övervakning i Asien.
JEV förblir den ledande orsaken till viral encefalit i Asien, med ~68 000 kliniska fall årligen. Ishiwarras isolering var avgörande för alla efterföljande kontrollinsatser.
