Virus saknar flera av de centrala egenskaper som definierar levande organismer. Detta gör att de ofta betraktas som en gränsform mellan liv och icke-liv – de kan infektera celler och sprida sig, men de uppfyller inte kriterierna för att räknas som levande.
Allt känt liv är uppbyggt av celler, livets grundläggande byggnadsstenar. Virus består däremot inte av celler utan av ett proteinskal (kapsid) som omsluter en kärna av genetiskt material, antingen DNA eller RNA.
Virus kan inte bryta ner näringsämnen eller omvandla energi på egen hand. De har ingen ämnesomsättning alls utan är helt beroende av värdcellens maskineri för att få energi och byggstenar till sin förökning.
Levande organismer växer genom att öka i storlek och bilda nytt material. Virus växer inte – istället monteras nya virioner (viruspartiklar) bit för bit inne i värdcellen.
Virus kan inte föröka sig själva. De måste tränga in i en värdcell och kommandobrinka dess mekanismer för att skapa kopior av sig själv. Utan en värd är ett virus helt passivt.
Levande varelser reagerar på sin omgivning – exempelvis genom att röra sig mot ljus eller undvika fara. Virus saknar denna förmåga; de kan inte röra sig aktivt eller uppfatta sin miljö.
Virus utvecklas inte genom evolution på samma sätt som organismer. Deras förändringar sker genom slumpvisa mutationer, och vissa av dessa mutationer kan ge dem fördelar, exempelvis förmågan att infektera nya typer av värdceller eller motstå immunförsvaret.
Eftersom virus saknar cellstruktur, metabolism, egen tillväxt, självständig fortplantning samt aktiv respons på omgivningen klassificeras de vanligtvis som icke-levande enheter. Samtidigt visar deras mutationsförmåga och spridning att de ligger nära gränsen till livet, vilket gör dem till ett av biologins mest fascinerande forskningsområden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online