
Body Mass Index (BMI) är ett mått som används för att bedöma om en person har fetma, övervikt, normalvikt eller undervikt. BMI är ett tal som beräknas utifrån en individs längd och vikt. Hos barn baseras BMI-normerna på den genomsnittlige barnets storlek och tillväxttakt, och måttet kallas därför ofta "BMI för ålder" (BMI-for-age), enligt Centers for Disease Control and Prevention (CDC).
Eftersom barn växer i olika takt tolkas deras BMI alltid i relation till jämförbara barn av samma ålder och kön. Ett barn som ligger i den 50:e percentilen har ett BMI som motsvarar medianen, alltså att hälften av barnen i samma åldersgrupp har ett lägre BMI och hälften har ett högre. Enligt CDC klassificeras barn med ett BMI under den 5:e percentilen som underviktiga, mellan den 5:e och 85:e percentilen som normalviktiga, mellan den 85:e och 95:e percentilen som överviktiga och över den 95:e percentilen som feta.
Enligt CDC ligger en tvåårig pojke i den 50:e percentilen med ett BMI på cirka 16,6. Mellan 2 och 6 års ålder förväntas BMI sjunka något varje månad, med en lågpunkt runt 15,4. Vid ungefär sex års ålder börjar BMI gradvis stiga igen och fortsätter att öka fram till 20 års ålder, då en ung mans BMI på 23 motsvarar den 50:e percentilen.
En tvåårig flickas BMI ligger i den 50:e percentilen med ett värde på 16,4. Precis som hos pojkar förväntas siffran sjunka fram till omkring sex års ålder. När flickan nått denna ålder är BMI i den 50:e percentilen cirka 15,1 och börjar därefter öka. Mellan 8 och 12 års ålder sker en ökning på nästan två enheter, vilket är perioden då skillnaden mellan pojkars och flickors BMI är som störst. Vid 20 års ålder ligger en kvinnas BMI i den 50:e percentilen på 21,7.
Hos barn används BMI som ett verktyg för att tidigt upptäcka fetma och andra avvikelser i viktutvecklingen. Det ska dock alltid kombineras med en läkarbedömning, eftersom BMI ensamt inte är någon säker indikator på viktproblem hos barn – variationer i tillväxt och kroppsbyggnad kan påverka resultatet. Både CDC och American Academy of Pediatrics (AAP) rekommenderar att BMI används för att screena för övervikt och fetma hos barn från två års ålder. Som komplettering används även hudvecksmätningar samt bedömningar av fysisk aktivitet, kostvanor och eventuell förekomst av fetma i familjen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online