Intellektuell funktionsnedsättning (tidigare kallad utvecklingsstörning) är en funktionsnedsättning som kännetecknas av försenad kognitiv utveckling samt begränsningar i adaptivt beteende, det vill säga förmågan att klara vardagliga uppgifter. De vanligaste orsakerna är fragilt X-syndrom, Downs syndrom och fetalt alkoholsyndrom. En diagnos ställs alltid genom en kombination av intelligenstestning och analyser av adaptivt beteende. Tyvärr drabbas många barn med intellektuell funktionsnedsättning även av emotionella svårigheter, till följd av de utmaningar de möter i vardagen och i skolarbetet. Med rätt stöd kan dessa barn lära sig självhjälpsfärdigheter och vissa akademiska kunskaper, beroende på funktionsnedsättningens svårighetsgrad.
Barn med intellektuell funktionsnedsättning har kognitiva förseningar som begränsar deras förmåga att tillägna sig akademiska färdigheter. Förseningarna påverkar förmågan att förstå begrepp, bearbeta information och lösa problem. Samtidigt kan barnet ha både styrkor och svagheter inom olika kognitiva områden. Den kognitiva utvecklingen kan förbättras om föräldrar och pedagoger identifierar barnets styrkor och anpassar undervisningen efter dem.
Adaptiva beteenden omfattar de färdigheter som krävs för att kunna ta hand om sig själv. Barn med intellektuell funktionsnedsättning kan ha svårigheter med vardagsfärdigheter som att äta själva, gå på toaletten och klä på sig.
Adaptiva beteenden inkluderar även språk. Barnet kan ha svårt att förstå vad som sägs till hen (receptivt språk) samt svårt att uttrycka sig muntligt (expressivt språk).
Till de adaptiva beteendena räknas dessutom de färdigheter som behövs för att umgås socialt på ett lämpligt sätt. Barn med intellektuell funktionsnedsättning har ofta svårt att lära sig och tillämpa sociala regler. De kan exempelvis krama främlingar utan tvekan och ha svårt att samspela med syskon och andra barn.
Barn med intellektuell funktionsnedsättning har vanligtvis en intelligenskvot (IQ) under 70, där 85–115 motsvarar genomsnittet i befolkningen. Poäng mellan 50 och 69 indikerar en lindrig funktionsnedsättning, poäng mellan 35 och 49 en måttlig, poäng mellan 20 och 34 en svår och poäng under 20 en djupgående funktionsnedsättning. IQ-värdet kan mätas med icke-verbala tester som TONI, eller med kombinerade verbala och icke-verbala tester som WISC eller RIAS.
Barn med intellektuell funktionsnedsättning inser ofta att de har svårigheter med uppgifter som andra uppfattar som enkla. Denna insikt kan leda till frustration, ilska och depression. Vissa barn drabbas även av ångest. Känslorna kan leda till utagerande beteende, eftersom barnet kan ha svårt att sätta ord på hur hen känner sig. Istället kan känslorna visa sig på andra sätt, till exempel genom att vägra äta eller sova onormalt mycket.
Barn med lindrig intellektuell funktionsnedsättning anses vara utbildningsbara och kan ofta nå upp till ungefär sjätte klassens kunskapsnivå. Personer med måttlig funktionsnedsättning betraktas som träningsbara, vilket innebär att de kan lära sig dagliga livsfärdigheter, men sannolikt inte förstå akademiska begrepp. Barn med svår eller djupgående funktionsnedsättning behöver oftast tillsyn och hjälp med dagliga livsfärdigheter under hela livet.
Tidig diagnos, individanpassat stöd och ett nära samarbete mellan familj, skola och vårdgivare är avgörande för att varje barn ska få bästa möjliga förutsättningar att utvecklas efter sin egen kapacitet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online