Rastlös sömn hos barn – vanliga orsaker och vad föräldrar kan göra

Enligt University of Michigan Health System behöver barn i skolåldern mellan nio och tolv timmars sömn varje natt. Trots detta kämpar många barn med rastlösa nätter. Genom att förstå de olika typerna av sömnproblem hos barn kan föräldrar tidigare identifiera orsakerna och hitta lösningar som hjälper barnet att sova lugnt och gott.

Sömnlöshet

Barn som lever under stressiga förhållanden under de vakna timmarna kan uppleva en försämring av både mängden och kvaliteten på nattsömnen, enligt Healthcentral.com. Möjliga stresskällor kan vara skolan, familjesituationen eller mobbning. Stressen kan också ha samband med hälsan, till exempel smärta, förstoppning eller muskelkramper.

För att hjälpa ett barn med sömnlöshet är det viktigt att försöka identifiera och minska stressfaktorerna i vardagen, samtidigt som en lugn och trygg läggdagsrutin skapas.

Frågor kring autonomi

Barn som undviker att gå och lägga sig eller som har svårt att lugna ner sig inför sömnen kan brottas med frågor kopplade till autonomi. University of Michigan förklarar att autonomi handlar om hur mycket "kontroll barn har över sin kropp och sin omgivning". Ett barn som saknar inflytande över läggdags eller kvällsrutinen kan därför uppvisa rastlöshet före eller under sömnen.

Ett bra tips är att ge barnet små valmöjligheter, exempelvis vilken pyjamas det vill ha eller vilken bok som ska läsas, så att det känner större delaktighet i kvällsrutinen.

Rastlösa ben-syndrom

Barn som lider av rastlösa ben-syndrom (RLS) upplever en stickande eller krypande känsla i benen som orsakar stort obehag när de ska sova. Det enda sättet att lindra besvären är att röra på benen, vilket i sin tur leder till rastlöshet. Vissa barn drabbas även av ett relaterat tillstånd som kallas periodiska rörelser i extremiteterna (periodic limb movement disorder), där de sparkar oupphörligt under natten och därmed stör den naturliga sömncykeln.

Misstänker du att ditt barn har RLS bör du kontakta barnavårdscentralen eller en läkare, eftersom tillståndet ibland kan kopplas till järnbrist och går ofta att behandla.