Helicobacter pylori är en bakterie som angriper magsäcken. Tack vare sin spiralform och sitt karakteristiska rörelsesätt kan bakterien tränga igenom magsäckens skyddande slemhinna. Den producerar sedan ett ämne som neutraliserar magsyran och gör magsäcken mer mottaglig för sår. Helicobacter kan också fästa vid magens celler och orsaka inflammation, samt få magsäcken att bilda onormalt höga halter av syra. Enligt International Journal of Gastroenterology är bakterien vanligare hos barn än hos vuxna och förekommer i betydligt högre grad i utvecklingsländer.
Forskarna är inte helt säkra på hur barn smittas av helicobacter. Man misstänker att infektionen kan vara smittsam och spridas från person till person via infekterat saliv, kräkningar eller avföring. Infektionen går ofta i familjer och är vanligare i trångbodda eller ohygieniska miljöer. Enligt American Academy of Pediatrics (AAP) kan även förorenat vatten, familjekatter och husflugor sprida sjukdomen till ditt barn. Vissa forskare misstänker dessutom att vissa etniska grupper kan vara mer mottagliga – i Nordamerika förekommer sjukdomen oftare hos personer med asiatiskt ursprung, afroamerikaner och hispanics.
Närvaron av helicobacter-bakterier orsakar inte alltid symtom. När symtom väl uppstår kan ditt barn kräkas, må illa eller ha ont i magen. Eftersom många sjukdomar kan ge liknande besvär behöver barnläkaren testa barnet för att kunna fastställa en infektion. Helicobacter kan dock leda till magsår, som är lättare att diagnostisera. Magsår ger en brännande, gnagande smärta under revbenen och över naveln, och smärtan förvärras oftast på tom mage. Om ditt barn får tjock, svartmörk avföring eller mörk kräkning kan det tyda på ett blödande sår – kontakta då vården omgående.
För att avgöra om helicobacter finns kan barnläkaren testa barnets blod, andedräkt, avföring eller vävnad. Enligt AAP är det bästa sättet att testa för bakterien genom vävnadsprov. Vid detta test sövas barnet, och läkaren förs sedan ned ett tunt rör med kamera genom matstrupen ner till magsäcken. Det gör det möjligt för läkaren att granska magslemhinnan och ta prover. Blodprov är enklare och kräver ingen sedering, men resultaten visar inte om infektionen är aktiv. Utandningstest innebär att barnet dricker en lösning som detekterar kol – en indikator på helicobacter-infektion. Dessa tester kan vara svåra för små barn och visar inte hur allvarlig infektionen är. Avföringstest kan heller inte ange svårighetsgraden.
Barnläkaren ordinerar normalt en kombination av antibiotika, eftersom en ensam typ oftast inte är tillräckligt effektiv för att döda bakterien. Om läkaren misstänker inre blödningar behandlas barnet på sjukhus. Att utrota helicobacter och de sår som kan ha utvecklats kan kräva långvarig behandling, men sjukdomarna är i regel botbara.
Smärtan som orsakas av infektionen är ofta värre på tom mage. Du kan hjälpa ditt barn att må bättre genom att servera mindre måltider oftare under dagen. Att låta barnet vila efter varje måltid kan också lindra besvären. Undvik samtidigt att ge barnet acetylsalicylsyra (aspirin), ibuprofen eller andra antiinflammatoriska läkemedel, eftersom dessa kan irritera magsäcken eller orsaka blödningar.
Om infektionen lämnas obehandlad kan helicobacter leda till andra sjukdomar i matsmältningsorganen och i värsta fall magcancer. De flesta barns magont orsakas dock inte av helicobacter – det är oftare frågan om dyspepsi, en virusinfektion eller stress och oro. Eftersom förekomsten i Nordamerika är så låg rekommenderar AAP inte rutintestning för infektionen, om inte barnet också har magsår.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online