De flesta av oss har vid något tillfälle i livet vattnat sängen, även om vi inte gärna erkänner det. Enligt National Association for Continence lider över fem miljoner barn i USA av sängvätning, även kallad nattlig enures. Även vuxna kan drabbas av enures. Orsakerna kan vara kopplade till genetik, utvecklingsförseningar och stress.
Sängvätning definieras som ofrivillig urinavgång minst två gånger per månad hos ett barn som är minst fem år gammalt. Sängvätning delas in i två kategorier: primär nattlig enures och sekundär nattlig enures. Vid primär nattlig enures har barnet full kontroll över blåsan på dagen, men har haft återkommande episoder av sängvätning i minst sex månader. Vid sekundär nattlig enures har personen haft torra nätter i minst sex månader, men drabbas därefter av sängvätning igen.
Arv spelar en viktig roll vid sängvätning. Om en av föräldrarna vattnat sängen som barn har avkomman cirka 50 procents chans att göra detsamma. Risken ökar till hela 75 procent om båda föräldrarna var sängvätare. Även om ingen av föräldrarna vattnat sängen finns det ändå en 15-procentig risk att barnet gör det.
Problem med blåsan kan också bidra till sängvätning. Det kan handla om att hjärnans signal som varnar för att urinering behövs inte hunnit utvecklas helt, att musklerna som drar ihop sig för att tömma blåsan är starkare än musklerna som håller kvar urinen, eller att blåsan helt enkelt inte rymmer tillräckligt mycket vätska. Dessutom kan kroppen producera mer urin än vad en normalstor blåsa klarar av. Detta kan bero på stora vätskemängder under de två senaste timmarna före läggdags, eller på konsumtion av drycker och livsmedel med urindrivande egenskaper, som kaffe eller choklad.
Stress eller nya situationer kan utlösa sängvätning. Vanliga stresskällor är skolstart, att en familjemedlem läggs in på sjukhus eller att ett nytt syskon kommer till familjen. Problem i hemmet, såsom försummelse, övergrepp och skilsmässa, kan också ligga bakom. Ofta upphör sängvätningen av sig själv när den stressande situationen har passerat.
Föräldrar bör komma ihåg att ett barn aldrig vattnar sängen med flit, och att tålamod är avgörande för att bevara barnets självkänsla. Beteendeterapi är ofta framgångsrik för att bota sängvätning. Påminn barnet om att gå på toaletten strax före läggdags, och förklara att det är helt okej att gå upp på natten om behovet uppstår. Se till att toaletten är lättillgänglig och upplyst på natten – vid behov kan en portabel toalett placeras i barnets rum. Skapa motivation genom att belöna barnet efter flera nätter i rad utan incidenter, och håll koll på vätskeintaget på kvällen. Fungerar inte dessa metoder, kontakta barnläkaren. En läkare kan ordinera medicinering eller ta fram ett individanpassat blåsträningsprogram.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online