Ringorm är en vanlig hudinfektion som kännetecknas av röda, fjälliga och ringformade fläckar. Trots namnet har tillståndet inget med maskar att göra – det orsakas av olika typer av svampar som trivs i varma och fuktiga miljöer. Barn kan smittas genom kontakt med infekterade djur eller andra barn, och de som är undernärda, har bristfällig hygien eller ett försvagat immunförsvar löper särskilt stor risk att drabbas.
Det finns flera former av ringorm, medicinskt kallad tinea, som kan drabba barn:
En ringorminfektion åtföljs ofta av kliande, röda hudförändringar. Dessa bildar typiskt ett upphöjt ringformat mönster med en ljusare yta i mitten. Beroende på var utslaget sitter och vilken svamp som orsakat infektionen kan det också leda till håravfall, utslag eller blåsor.
Många hudinfektioner liknar varandra, vilket gör att det är viktigt att låta en kvalificerad vårdpersonal undersöka det drabbade området för att få en korrekt diagnos. Diagnosen ställs vanligtvis genom en fysisk undersökning kombinerad med en noggrann genomgång av barnets sjukdomshistoria. Vid behov kan vårdpersonalen ta ett hudskrapprov som skickas till laboratorium för att bekräfta en svampinfektion.
Risken är hög att ringormen kommer tillbaka, eftersom svamparna kan överleva länge på huden. Dessutom svarar olika typer av ringormsvampar på olika behandlingar, och behandlingen kan behöva upprepas för att ge full effekt. God handhygien och att undvika delade handdukar och kammar kan minska risken för smittspridning inom familjen.
Vårdpersonalen tar ställning till lämplig behandling utifrån flera faktorer, exempelvis typen av infektion, var den sitter, barnets tidigare sjukdomshistoria samt hur väl barnet tål vissa läkemedel. Även föräldrarnas önskemål vägs in. Behandlingen består vanligtvis av antingen antimykotiska läkemedel i tablettform eller lokala krämer, salvor och specialschampon. Följ alltid behandlingsplanen hela vägen, även om utslagen verkar ha läkt, för att förhindra återfall.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online