Mer än en tredjedel av alla barn drabbas av buksmärtor som varar i minst två veckor, enligt American Academy of Family Physicians. Medan vissa barn bara känner sig allmänt ovälmade kan andra ha så kraftiga smärtor att de missar flera skoldagar. Hur läkaren diagnostiserar och väljer att behandla kroniska buksmärtor beror helt på vad som orsakar dem.
Kroniska buksmärtor hos barn delas in i två kategorier. Organiska besvär har samband med avvikelser i organen, till exempel i mag-tarmkanalen. Funktionella besvär går inte att bekräfta genom tester, men de orsakar ändå verklig smärta för barnet. Ett barn med kroniska buksmärtor kan dessutom ha både ett organiskt och ett funktionellt besvär samtidigt. Barnet kan exempelvis ha en organisk sjukdom och därefter utveckla stress, vilket i sin tur bidrar till ett funktionellt besvär.
Organiska besvär kan påvisas och identifieras genom undersökningar. Förstoppning är en av de vanligaste organiska orsakerna till kroniska buksmärtor hos barn. Andra organiska orsaker inkluderar parasitinfektioner, magsår, laktosintolerans och sura uppstötningar (halsbränna).
Ett barn med ett organiskt besvär behöver inte ha problem direkt i mag-tarmkanalen – smärtan kan även komma från bukmuskulaturen eller från skelettet. Tecken att hålla utkik efter är ömhet i buken, blodig avföring eller viktnedgång, liksom påtagliga mängder kräkningar, diarré, uppblåsthet eller gaser.
Även om funktionella besvär inte kan identifieras genom tester kan läkaren ofta ställa diagnos genom att notera typiska tecken och symtom. Tre vanliga funktionella besvär är:
Vissa barn klassificeras som ha funktionella buksmärtor om de har återkommande smärta i buken men saknar organiska besvär, bukmigrän, IBS eller funktionell dyspepsi. Smärtan varar oftast mindre än en timme och är sällan kopplad till tarmrörelser, fysisk aktivitet eller måltider.
Funktionella buksmärtor kan vara svåra för barnet att beskriva, men de kan bland annat innefatta illamående, trötthet och yrsel. Besvären förvärras ofta av oro eller stress.
Vårdpersonalen tar reda på orsaken till barnets kroniska buksmärtor genom att låta barnet och/eller föräldrarna beskriva symtomen, genom att gå igenom sjukdomshistorien och genom att undersöka barnets kropp. Ibland bedöms det nödvändigt med laboratorietester, eller i vissa fall en bilddiagnostisk undersökning som röntgen.
Läkaren kan också be barnet föra en smärtdagbok för att kartlägga tidpunkt, svårighetsgrad och varaktighet av buksmärtorna. Det underlättar både diagnosen och den fortsatta uppföljningen.
Behandlingsplanen anpassas alltid efter orsaken till besvären. Ett organiskt besvär kan till exempel behandlas med läkemedel och koständringar – som att utesluta laktos för ett barn med laktosintolerans.
Ett funktionellt besvär kräver däremot ofta en annan typ av plan som kan innefatta koständringar, avslappningsövningar, vägledning till föräldrar (till exempel hur man bäst lugnar ett stressat barn) eller i vissa fall beteendeterapi för barnet. Målet är alltid att minska smärtan och hjälpa barnet att återgå till en normal vardag.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online