VSD-behandling: läkemedel och kirurgi vid kammarseptumdefekt

Vad är kammarseptumdefekt (VSD)?

Kammarseptumdefekt (VSD) är ett medfött hjärtfel där det finns ett hål i septum – väggen som skiljer hjärtats nedre kamrar åt. Tillståndet är en av de vanligaste medfödda hjärtmissbildningarna.

Vanliga symtom är blåsljud över hjärtat, en blåaktig ton i finger- eller tånaglar samt svag sugförmåga hos spädbarn. Andra symtom kan vara snabb hjärtrytm och att barnet tröttnar lätt vid aktivitet eller matning.

Behandling med läkemedel

Tre typer av läkemedel används ofta vid behandling av VSD:

• Betablockerare, exempelvis Lopressor (metoprolol) eller Inderal (propranolol), hjälper till att hålla hjärtrytmen regelbunden.
• Digoxin (Lanoxin) stärker hjärtats kontraktionskraft.
• Diuretika (vätskedrivande läkemedel), exempelvis furosemid (Lasix), minskar vätskemängden i kroppens blodcirkulation. Mindre vätska innebär att mindre blod behöver pumpas runt i kroppen, vilket lindrar hjärtats arbetsbörda.

Kirurgiska alternativ

En VSD kan variera i storlek, och kirurgi behövs därför inte alltid. Nästan hälften av alla defekter stänger sig av sig själva före ett års ålder, tack vare att hjärtmuskelns fibrer mognar. Vid två års ålder har andelen ökat till 75 procent. Vissa defekter stängs aldrig helt men är så små att ingen operation krävs. Barnet bör dock följas upp regelbundet av en kardiolog.

Operation vid en större VSD bedöms utifrån flera faktorer, bland annat belastningen på lungorna, barnets tillväxt och om patienten lider av järnbristanemi. Behovet av kirurgi varierar alltså beroende på patientens enskilda tillstånd.

Det finns två operationsmetoder för att stänga en VSD:

• Intrakardiell teknik: den vanligaste metoden, där patienten kopplas till en hjärt-lungmaskin under öppen hjärtkirurgi. Den betraktas som den säkraste av de två metoderna.
• Transkatetermetoden: en mindre invasiv metod där instrument förs in genom de stora blodkärlen fram till hjärtat. Metoden kräver mycket erfarna läkare och används för utvalda patienter som inte tål öppen hjärtkirurgi.

Prognosen efter operation är utmärkt. Uppföljning hos kardiolog fortsätter även efter genomfört ingrepp.

Förebyggande behandling vid VSD

Förr rekommenderades patienter med VSD att ta antibiotika före vissa kirurgiska ingrepp och tandbehandlingar. År 2007 ändrade American Heart Association sina riktlinjer, efter att ha konstaterat att nyttan av antibiotikan inte vägde upp mot riskerna med att använda den.

Patienter som fortfarande kan behöva antibiotika inkluderar de med andra hjärttillstånd eller kirurgiskt implanterade klaffar, de med en förstorad VSD som ger låga syrenivåer i blodet, samt de med protetiska reparationer. Patienter eller deras vårdnadshavare bör alltid rådfråga sin läkare om antibiotikaanvändning i samband med VSD.