Förstoppning innebär att tarmtömningarna blir färre än vanligt eller att hårda avföringar passerar smärtsamt. Hur ofta ett barn behöver tömma tarmen varierar från barn till barn, men som huvudregel bör ett barn få avföring minst en gång vart tredje dag. Enligt North American Society for Pediatric Gastroenterology, Hepatology and Nutrition står förstoppning för cirka 3 procent av alla besök hos barnläkare.
Barn äldre än 18 månader kan utveckla förstoppning på grund av att de medvetet håller tillbaka avföringen. Med tiden kan barnets hjärna börja bortse från de upprepade signalerna om tarmtömning, vilket i sin tur leder till förstoppning. Andra vanliga orsaker är obalanserad kost med högt sockerinnehåll, sjukdomar som ger feber, minskad aptit, vätskebrist samt vissa antidepressiva läkemedel och receptfria förkylningsmediciner.
Barn med förstoppning har typiskt stora, hårda avföringar eller små, hårda pelletliknande bollar. Spädbarn kan sträcka ut benen och spänna musklerna kring ändtarmsöppningen och skinkorna för att hindra tarmtömning, medan småbarn kan resa sig upp på tår, vagga fram och tillbaka och hålla benen och rumpan helt stela. Ibland kan även magkramp, nedsatt aptit, illamående eller kräkningar, urinläckage samt återkommande urinvägsinfektioner vara tecken på förstoppning.
Behandling av förstoppning hos spädbarn och småbarn skiljer sig från behandling av vuxna, eftersom tarmvanorna förändras från tidig spädbarnsålder fram till 3–4 års ålder. Åtgärder som kan hjälpa hemma är bland annat:
Beroende på barnets ålder och hur svår förstoppningen är kan läkaren även förskriva ett laxermedel.
Kontakta läkare om förstoppningen inte går över trots egenvård hemma. Läkaren kan göra en allmän undersökning för att leta efter tecken på sjukdomar som kan orsaka förstoppning. Särskild uppmärksamhet ägnas åt buken – om den är utspänd, öm eller om hård avföring kan kännas – samt åt området kring ändtarmsöppningen för att kontrollera om det finns hård avföring i ändtarmen eller om den är vidgad. Läkaren kan också undersöka avföringen efter blodspår och gå igenom familjens sjukdomshistoria för att bedöma om förstoppningen kan vara ärftlig.
Kontakta läkare omedelbart om barnet utöver förstoppningen har kraftig buksmärta, illamående, kräkningar, nedsatt aptit, feber eller blodig diarré. Detta kan visserligen vara symtom på själva förstoppningen, men kan också tyda på ett allvarligare medicinskt tillstånd.
Förstoppning kan dessutom ge upphov till analfissurer, alltså sprickor i huden vid ändtarmsöppningen. Sprickorna kan blöda eller öka smärtan, vilket gör att barnet fortsätter att hålla tillbaka avföringen. Barn som håller tillbaka avföringen i mer än en till två veckor riskerar att utveckla så kallad fekal impaction, en ansamling av hård avföring i tarmen, vilket kan kräva att läkaren utför en desimpaktion för att avlägsna avföringen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online