
Barn med epilepsi kan ofta delta i samma slags aktiviteter som barn utan epilepsi, beroende på hur allvarlig sjukdomen är. Nyckeln är att lämpliga säkerhetsåtgärder alltid följs och att vuxna finns nära till hands när det behövs.
Barn med epilepsi kan ta del av många av de roliga aktiviteter som andra barn njuter av. Cykling är helt möjlig när den sker i en säker miljö, exempelvis i en park eller på en cykelbana i stället för längs en trafikerad väg. En hjälm är dock avgörande för att skydda barnet om det skulle drabbas av ett anfall och slå huvudet.
Simning är också en utmärkt aktivitet, men endast under förutsättning att det finns tillräcklig tillsyn hela tiden – helst av en vuxen som känner till barnets anfall och vet hur man agerar.
Även lagidrotter som fotboll, basket och baseboll fungerar oftast bra, liksom löpning, dans och lek på lekplatsen. Det viktigaste är att anpassa aktiviteten efter barnets individuella situation och hur väl anfallen är kontrollerade.
Vissa aktiviteter innebär förhöjd risk och bör undvikas. Det gäller bland annat obevakad klättring i trappor samt alla former av boxning och andra kampsporter där huvudet riskerar att få slag. Vattenaktiviteter utan tillsyn, som ensam badning, ska också undvikas.
Tonåringar med epilepsi bör definitivt inte konsumera alkohol, eftersom det både kan öka risken för anfall och interagera negativt med epilepsiläkemedel.
Eftersom barn i skolåldern med epilepsi ofta känner sig utanför när det gäller umgänge med andra barn blir deras fysiska aktivitetsnivå ofta lägre. Detta är en av anledningarna till att många barn med epilepsi, särskilt tonåringar, har svårt med övervikt och fetma. Att uppmuntra till trygg fysisk aktivitet är därför extra viktigt för denna grupp.
Den vanliga uppfattningen att idrott och andra fysiska aktiviteter skulle vara förbjudna för barn med epilepsi är helt felaktig. Baseboll, basket och hockey ligger absolut inom räckhåll, förutsatt att lämplig skyddsutrustning för huvudet alltid används. Fysisk aktivitet har dessutom visat sig kunna minska antalet anfall hos vissa barn.
Enligt Mayo Clinic kan rädsla för anfall få en allvarligt negativ inverkan på ett barns välbefinnande och självförtroende. Därför är det avgörande att familjemedlemmar och lärare behandlar barnet så normalt som möjligt. Öppen kommunikation om sjukdomen, tydliga rutiner i skolan och en stödjande hemmiljö gör stor skillnad.
Kontakta alltid barnets läkare eller vårdteam innan nya aktiviteter påbörjas. De kan ge individanpassade råd utifrån barnets anfallsform, medicinering och övergripande hälsa.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online