Så använder du ett längd- och viktdiagram – steg för steg

Med 34 procent av den amerikanska befolkningen klassad som fet och ytterligare 34 procent som överviktig vill många veta om de har en hälsosam kroppsstorlek. Vikten är en viktig faktor, men en annan detalj som inte får förbises är längden. Det finns olika längd- och viktdiagram för vuxna respektive barn, men båda tar hänsyn till dessa två mått.

Det här behöver du

• Måttband
• Våg

Så använder du ett längd- och viktdiagram för vuxna

1. Sök upp ett BMI-diagram

   Sök efter "BMI-diagram" i en sökmotor. BMI (kroppsmasseindex) använder längd och vikt för att beräkna ett tal. Talet visar om du är underviktig, ligger på idealvikten för din längd, är överviktig eller lider av fetma.

2. Mät din längd

   Använd ett måttband för att mäta din längd. Många tabeller, bland annat den från National Heart, Lung, and Blood Institute, avrundar längden till närmaste tum (ca 2,5 cm). Det kan vara enklare om någon hjälper dig med mätningen.

3. Väg dig

   Ställ dig på en våg för att ta reda på din vikt. Avrunda även här till närmaste pund (ca 0,45 kg).

4. Studera BMI-tabellen

   Titta på tabellen och bekanta dig med dess layout. I det här exemplet räknar vi ut BMI för en kvinna som är 5 fot 8 tum (173 cm) lång och väger 165 pund (ca 75 kg).

5. Hitta din längd i tabellen

   Leta upp din längd (till exempel 68 tum) i vänsterkolumnen. Dra fingret horisontellt över diagrammet tills du når din vikt (till exempel 165 pund). Din exakta vikt kanske inte finns med, så välj då närmast motsvarande värde – i exemplet blir det 164 pund.

6. Följ linjen uppåt

   För sedan fingret uppåt mot översta raden (tryckt i fetstil). Siffran där – i exemplet 25 – är ditt BMI.

7. Tolka resultatet

   Jämför ditt BMI med de kategorier som diagrammet anger. Ett BMI på 25 hamnar i den nedre delen av kategorin "överviktig".

Så använder du ett längd- och viktdiagram för barn, småbarn och spädbarn

1. Ta fram en pediatrisk tillväxtkurva

   Sök på internet – eller fråga ditt barns läkare – efter en pediatrisk tillväxtkurva. Här används kurvorna från Centers for Disease Control and Prevention (CDC).

2. Välj rätt diagram

   CDC delar upp kurvorna i flera kategorier: pojkar 0–36 månader, flickor 0–36 månader, pojkar 2–20 år samt flickor 2–20 år. I det här exemplet letar vi efter information om en flicka som är 24 månader, väger 28 pund (ca 12,7 kg) och är 36 tum (ca 91 cm) lång. Vi väljer därför diagrammet som visar längd- och vikt-efter-ålder-percentiler.

3. Mät barnets längd

   Mät barnets längd (på vissa tillväxtkurvor kallad "length") med ett måttband. För väldigt små barn är det ofta enklast att mäta när barnet ligger ner på ett plant underlag. Avrunda till närmaste kvarts tum.

4. Väg barnet

   Låt barnet ställa sig på vågen för att få fram vikten. Avrunda mätvärdet till närmaste kvarts pund.

5. Läs av längdpercentilen

   Använd diagrammet från CDC. Leta upp barnets ålder i månader (till exempel 24 månader) högst upp på sidan. Hitta sedan längden (till exempel 36 tum) i kolumnen till vänster. Dra fingret till punkten där de två värdena möts och se vilken percentillinje som ligger närmast; i exemplet är det 95:e percentilen (övriga linjer: 90, 75, 50, 25, 10 och 5). Det innebär att en flicka på 24 månader som är 36 tum lång är längre än 95 procent av alla flickor i samma ålder.

6. Läs av viktpercentilen

   Hitta viktpercentilen genom att leta upp åldern (24 månader i exemplet) högst upp på sidan. Hitta sedan vikten (till exempel 28 pund) i kolumnen till vänster (vikter från 16 pund och uppåt finns på högersidan av sidan). Dra fingret till skärningspunkten och se vilken percentillinje som ligger närmast. Med exemplens siffror hamnar barnet mellan 50:e och 75:e percentilen, vilket betyder att hon väger mer än 50–75 procent av andra flickor i samma ålder.

Bra att veta

Kom ihåg att BMI är ett grovt mått. Det tar inte hänsyn till muskelmassa, benstomme eller kroppssammansättning, vilket kan ge missvisande resultat för till exempel idrottare. För barn är percentilkurvorna ofta mer informativa än enskilda mätvärden, eftersom de visar hur barnet utvecklas över tid. Har du frågor eller känner oro över dina egna eller ditt barns värden – kontakta alltid vårdpersonal för en professionell bedömning.