Navelsträngsblod: Vad nya föräldrar behöver veta om insamling, användning och lagring

Nya föräldrar hör ofta talas om fördelarna med att spara eller donera sitt barns navelsträngsblod. Blodet samlas in direkt i samband med förlossningen och kan senare användas som behandling vid en rad olika sjukdomar. Här går vi igenom vad navelsträngsblod egentligen är, vad det kan användas till och hur det förvaras.

Vad är navelsträngsblod?

Navelsträngsblod är det blod som finns kvar i den avklippta navelsträngen och i moderkakan efter att barnet fötts. Blodet innehåller alla de vanliga beståndsdelarna som röda och vita blodkroppar, blodplättar och plasma – men också så kallade hematopoetiska, det vill säga blodbildande, stamceller som liknar dem som finns i benmärgen.

Tack vare dessa stamceller kan navelsträngsblod användas som ett alternativ till benmärg vid transplantationer. Eftersom insamlingen är smärtfri, enkel och helt utan risk för varken barn eller förälder betraktas den som en värdefull resurs inom medicinen.

Användningsområden för navelsträngsblod

Enligt National Cord Blood Program har navelsträngsblod hittills använts vid behandling av fler än 80 olika sjukdomar. Den vanligaste diagnosen som behandlas är leukemi, följt av ärftliga sjukdomar som drabbar de röda blodkropparna eller immunsystemet, samt sjukdomar som orsakar metabola rubbningar, alltså störningar i ämnesomsättningen.

Så förvaras navelsträngsblodet

När navelsträngsblod doneras placeras det i ett karantänskyddande överdrag och en metallbehållare, som därefter frysas ned i flytande kväve. De tidigaste proverna hos National Cord Blood Program förvarades från år 1993.

Tester fram till 2010 visade ingen som helst försämring av cellernas kvalitet över tid. Dessutom hade navelsträngsblod som förvarats i upp till 13 år då använts på patienter – med samma goda resultat som hos patienter som fick transplantat från nyinsamlat blod. Detta tyder på att korrekt fryst navelsträngsblod kan behålla sin funktion under mycket lång tid.

Att tänka på som förälder

Föräldrar kan oftast välja mellan att donera navelsträngsblodet till en offentlig bank, där det blir tillgängligt för alla patienter som behöver det, eller att betala för privat lagring för familjens eventuella framtida behov. Oavsett val är det kloka att kontakta sjukhuset eller en ackrediterad blodbank i god tid före förlossningen, eftersom insamlingen måste planeras innan barnet föds.