Peyronies sjukdom beskrevs första gången år 1743 av en fransk kirurg och orsakas av att den normalt elastiska vävnaden i penis stelnar och förhärdar. Resultatet blir en krökning eller formförändring som kan orsaka smärta och störa sexuella aktiviteter. Sjukdomen drabbar mindre än fyra procent av alla män, och de flesta av dem är vita och över 40 år. Risken ökar för rökare, män med nära släktingar som har sjukdomen samt de som tidigare skadat penis. Den europeiske urologen Albert Leriche fick inspirationen till sin metod från handkirurger, som på motsvarande sätt frigör bindväv hos patienter med kontrakturer.
Utan behandling förbättras cirka 15 procent av fallen med Peyronies sjukdom spontant. Hälften av patienterna blir sämre, medan resten förblir oförändrade. Det finns ingen enskild bot eller standardbehandling för sjukdomen. Vitamin E och C samt aminosyran L-karnitin har tillsammans med läkemedel visat dåliga framgångsgrader.
Innan Leriche-tekniken introducerades var den enda kirurgiska behandlingen att räta ut penis genom att förkorta den elastiska vävnaden mittemot det stela ärrvävnadsområdet. De flesta män var missnöjda med resultatet, eftersom ingreppet – känt som Nesbit-operation – förkortade penisens längd betydligt.
För att bli aktuella för Leriche-tekniken ska männen ha genomgått minst tre månaders oral behandling utan resultat. Sjukdomen måste också vara tillräckligt allvarlig för att påverka sexuell funktion. Patienter med diabetes eller de som använder blodförtunnande läkemedel kan komma att uteslutas. Män som haft sjukdomen i mindre än 18 månader – en fas som kännetecknas av smärta och inflammation – bedöms inte förrän ärrbildningen, eller placken, har stabiliserats. Placken måste dessutom vara lokaliserad inom ett område som är tillräckligt litet för att ingreppet ska kunna ge gott resultat.
Leriche-tekniken utförs oftast som en dagkirurgisk procedur. Utbredningen av placken lokaliseras och mäts med ultraljud. Bedövning används för att domna penis, och en saltlösning injiceras för att framkalla en erektion. Därefter snittas placken med en nål eller lansett för att bryta upp den ärrade bindväven så att penis kan räta ut sig. Justeringar görs med mer saltlösning och fler snitt tills önskad penisposition uppnåtts. Avslutningsvis läggs ett tryckförband som ska sitta kvar i tre timmar.
Efter behandling med Leriche-tekniken ska männen ha sexuella aktiviteter tidigt och dagligen under en månad för att bibehålla ett gott resultat. Cirka 30 procent av männen som genomgår ingreppet blir botade. Ytterligare 50 procent återfår sexuell funktion efter ett eller flera upprepade försök med tekniken. Jämfört med Nesbit-operationen är Leriche-metoden minimalinvasiv och ger bättre resultat. Dessutom innebär tekniken – för de 20 procent där den misslyckas – inget hinder för andra behandlingsalternativ, såsom kirurgi eller penimplantat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online