
Det kan finnas flera olika orsaker till att ett småbarn är hyperaktivt. Den vanligaste orsaken är ADHD (attention deficit hyperactivity disorder). Andra möjliga orsaker kan vara kost, läkemedel, hypertyreos (överaktiv sköldkörtel), födoämnesallergier, bristande fostran, autism, bipolär sjukdom, blyförgiftning, att barnet är särskilt begåvat, hörsel- eller synproblem, hjärnskador, skadliga kemikalier samt en så kallad A-typ-personlighet.
Här går vi igenom flera tydliga tecken som du kan hålla utkik efter hos ett hyperaktivt småbarn.
Vissa småbarn uppvisar ett beteende som kan beskrivas som överdrivet pratande, där de är hyperaktiva och impulsiva samtidigt som de har svårt att följa instruktioner. Barnet är ljudligare, springer och klättrar betydligt mer än vad andra småbarn i samma ålder brukar göra.
Barnet pratar också mer än jämnåriga både hemma och på förskolan, och det kan vara en verklig utmaning att få bukt med den konstanta pratglädjen.
En del barn lider av generaliserat ångestsyndrom (GAD). Småbarnet har då svårt att ta sig en tupplur och kan vakna flera gånger under natten. Barnet kan även vara mycket klängigt mot en eller flera familjemedlemmar och skräms lätt.
Det är vanligt att barnet är irriterat och gråter okontrollerat, främst på grund av sömnbristen. Ett hyperaktivt barn kan dessutom bli räddhågat eller drabbas av djup separationsångest.
Även om vredesutbrott är helt normala hos barn i förskoleåldern kan det ligga en psykiatrisk sjukdom bakom om utbrotten är alltför frekventa, långvariga och våldsamma. Det finns flera typer av utbrott som kopplas till diagnostiserbara beteendestörningar eller depression – till exempel när barnet är överdrivet aggressivt mot en vuxen eller våldsamt förstör leksaker.
Småbarnet kan också riva eller bita sig själv, eller uppvisa beteenden där det slår huvudet mot golvet eller väggen. Ett utbrott som varar i cirka 25 minuter eller mer betraktas som onormalt långt – ett friskt småbarns utbrott brukar normalt inte pågå längre än cirka 10 minuter. När ett barn dessutom inte kan lugna ner sig på egen hand efter ett utbrott finns det en betydligt större risk för ett underliggande psykiatriskt problem.
Friska småbarn lyssnar oftast när vuxna eller andra barn kommunicerar med dem, trots att deras koncentrationsförmåga naturligt är kort. De kan vara långsamma med att svara, men det beror oftast på att de fortfarande bearbetar mentalt det de just hörde.
Ett barn med problem kan däremot ta väldigt lång tid på sig att svara när det tilltalas, eller ignorera helt det som sagts. Om ett småbarn upprepade gånger ignorerar eller vägrar lyda kan det vara ett tecken på hörselproblem, ADHD eller autism.
Om du känner igen flera av dessa tecken hos ditt barn och de påverkar familjens vardag negativt är det klokt att kontakta din barnavårdscentral (BVC) eller en barnpsykolog. En professionell bedömning kan ge svar på vad som ligger bakom beteendet och vilken typ av stöd som passar bäst för just ditt barn.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online