Katter kan utgöra en viss risk för en babys hälsa, men det behöver de inte alltid göra – förutsatt att rätt försiktighetsåtgärder vidtas. Det framgår av American Society for the Prevention of Cruelty to Animals (ASPCA). Rådfråga gärna en veterinär om just din katts temperament och hur den brukar reagera på små barn. Katter med aggressionsproblem kan i vissa fall behöva flytta till ett annat hem.
Utekatter kan komma i kontakt med parasiten Toxoplasma gondii och utveckla toxoplasmos. Enligt ASPCA smittas katter främst genom att äta infekterade djur, exempelvis möss och fåglar.
Toxoplasmos kan i värsta fall leda till dödfödsel samt allvarliga fosterskador, såsom blindhet. Risken är störst om den gravida smittas under graviditeten.
Det bästa sättet att skydda katten – och familjen – mot parasiter är att hålla utekatter inomhus. Gravida kvinnor bör dessutom undvika all kontakt med kattavföring, eftersom toxoplasmos kan överföras via avföringen. Låt gärna någon annan ta hand om kattlådan under graviditeten, och tvätta alltid händerna noga efter kontakt med jord eller sand där katter rört sig.
Enligt ASPCA är det en ren skröna att katter skulle suga liv ur spädbarn. Däremot finns det en verklig risk: nyfödda barn kan inte själva vända huvudet från sida till sida, och en katt som kryper intill barnet för att söka värme kan oavsiktligt blockera dess andning.
Håll antingen katten utanför barnrummet helt och hållet, eller träna den konsekvent att aldrig kliva upp i spjälsängen. Ett enkelt skyddsnät över spjälsängen kan också vara en bra extra säkerhetsåtgärd.
Katter kan bli stressade när en ny bebis kommer till familjen, särskilt om förändringarna sker abrupt. Gör därför övergången gradvis: introducera nya rutiner, som att kattlådan flyttas eller att andra tar över skötseln, redan innan barnet anländer. På så vis får katten tid att vänja sig vid förändringarna i lugn och ro.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online