Neurologiska sjukdomar hos spädbarn: vad blivande föräldrar bör veta

Blivande föräldrar kan känna oro över risken att deras barn föds med en neurologisk sjukdom. Det är en förståelig ängslan – neurologiska sjukdomar drabbar fler än 14 miljoner barn i USA. Genom att öka kunskapen om riskfaktorer, symtom och behandlingsmöjligheter kan föräldrar känna sig bättre rustade och mer trygga.

Vem löper störst risk?

Prematura barn, det vill säga barn som föds före graviditetsvecka 37, löper en betydligt högre risk att utveckla neurologiska sjukdomar. Detta beror på att hjärnan inte hunnit färdigutvecklas helt vid en för tidig födsel. Även komplikationer under graviditet eller förlossning kan öka risken.

Hur ställs diagnosen?

Om läkarna bedömer att ett nyfött barn kan vara i riskzonen för neurologiska sjukdomar kommer barnet sannolikt att genomgå en noggrann neurologisk undersökning på neonatalavdelningen (NICU). Under undersökningen bedöms bland annat:

• Barnets mentala status – hur vaket och responsivt barnet är.
• Hjärnnerverna – genom att studera ögonrörelser, känsel i ansiktet, hörsel och sugförmåga.
• Motoriska färdigheter – muskeltonus och rörelsemönster.
• Reaktioner på beröring eller lätta stick – för att testa känselnerven.
• Reflexer – exempelvis greppreflexen och Mororeflexen.

Vanliga typer av neurologiska sjukdomar

Det finns många olika typer av neurologiska sjukdomar hos barn. Två av de vanligaste hos prematura barn är:

• Intraventrikulär blödning (IVH) – kännetecknas av blödning i eller runt hjärnans ventriklar, de vätskefyllda hålrummen i hjärnan.
• Periventrikulär leukomalaci (PVL) – kännetecknas av skador på hjärnans vita substans, som består av nervtrådar som förmedlar signaler.

Vilka orsaker finns?

Neurologiska sjukdomar hos nyfödda kan bero på problem under graviditet, förlossning eller själva födseln, exempelvis syrebrist eller trauma. Tyvärr går det inte alltid för läkarna att fastställa den exakta orsaken. Gemensamt för alla neurologiska sjukdomar är dock att de i slutänden beror på skador på hjärnans neuroner, de celler som skickar och tar emot signaler i nervsystemet.

Regeneration är möjlig

Tidigare trodde läkare att skador på hjärnan var permanenta och irreversibla. Sedan 2009 har forskare dock bevisat motsatsen: hjärnan har en viss förmåga att läka och bilda nya celler. Forskningen kring neuroplasticitet fortsätter att utvecklas, och idag lär man sig allt mer om hur man kan stimulera hjärnan att återhämta sig efter skador. Detta ger hopp och nya behandlingsmöjligheter för barn som drabbats av neurologiska skador.